- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Elfte delen /
35

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 11: 1 STUDIER I ORNAMENTIK. 35

visa visserligen en formbildning, som tyder på en lång
kultivering, men de ge sig på samma gång till känna som
alster af en främmande kultur, hvarför de ingenting
bevisa rörande prioritetsrätten mellan djur- och växtmotiven,
hvad Mykenekulturen beträffar.

Att motiven med tiden blifva mer stilistiskt
behandlade är redan nämdt, liksom att det geometriska
ornamentet började spela in i såväl djur- som växtornament.
Egendomligt är att ungefär samtidigt med detta, så börja
fyrfotadjuren afbildas på ett sätt, som påminner om
Di-pylonkärlens djurbilder. Furtwängler och Löschke påvisa
äfven, att Mykenestilen och Dipylonstilen en tid existerade
sida vid sida, hvarför man väl får antaga, att en
ömsesidig påverkan egt rum.

Däremot torde dr Sophus Müllers åsikt, som han
uttalar i sitt värdefulla arbete Dyreornamentiken i
Norden1, att Dipylonstilens djurbilder hafva uppstått på
alldeles samma sätt som den germanska ornamentikens
djurbilder, tåla vid en justering. Dipylonstilens djurbilder
äro ingalunda »det förste nye Element, som indføres i
Ornamentiken vid siden af de lineäre Motiver», ty vi ha
Mykenetidens kultur med sin djur- och växtornamentik
förut. Mykenestilen, sådan vi i det föregående lärt känna
den, tillhör nämligen bronsåldern, åtminstone till allra
största delen, medan Dipylonkärlen åter tillhöra en
järnålderskultur, emedan de ofta träffas i grafvar, som
jämväl innehålla förböjda järnsvärd2. Så vidt jag kunnat
finna, ha Dipylonkärl däremot aldrig blifvit anträffade i
bronsåldersgrafvar.

Lika litet torde Müllers åsikt, att växtmotivet senare
upptages än djurmotivet, kunna finna något stöd i Di-

1 Sophus Müller, Dyreornamentiken i Norden, dens Oprindelse,
TJdvikling og Forhold til samtidige Stilarter i Aarbøger for nordisk
Oldkyndighed og Historie Kjöbenhavn 1880, sid. 263.

2 Rayet et Collignon, Histoire de la ceramique grecque. Paris 1888.

L

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/11/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free