Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
något, aum knyter sig till det sublima bergslandskapet1.
Såsom af de talrika här nedan anförda exemplen framgår,
mötes detta epitet i här åsyftade användning såväl i den
originela, inhemska literaturen som i öfversättningarna från
franskan och latinet. Beslägtade skönhetsideal hafva här
smält samman, såsom också göres troligt af mythologiens
hithörande skildring af Elysium, i hvilken törhända urgamla
mythminnen förenats med drag från de kristnes paradis.
Grönskan tyckes hafva varit ansedd såsom en
synnerligen väsentlig faktor i ett landskaps skönhet. Detta
framgår redan af de förut anförda citaten, men kanske
ännu mer af det språkliga sakförhållande, att adjektivet
grœnn kunde användas för att beteckna god, tjenlig (se
Fritzner 2, s. 656). Grœnleikr förekommer i
betydelsen-splendor i en visa af Einarr Gilsson {Biskupa Sçgur 2,
s. 34). Skönhet och grönska sammanställas i fråga om
paradiset på ett ställe i Flatöboken 2, s. 435: fegurd ok
grœ?ileikr paradisar2. Så berättas det ock om Erik röde,
att han åt Grönland gaf dess namn, »emedan menniskor
skulle mycket längta dit, om landet hade ett godt namn»3.
1 Uttrycket hellir fagr (en skön klipphåla) påträffas dock
Islen-dinga Sçgur 2, s. 412.
2 Jfr gröni endi scöni, Helland (Behaghels ed.) v. 4236.
3 Eirekr rauÖi kallaÖi landit Grønland, pviat hann Ut, pat menn
mjçk mundu fy sa pangat, ef landit Mtl vel. Landnámabok, s. 105.
Här må ytterligare något talas om färgernas olika kurs i den nordiska
forntiden: hoppets och nöjets färg hade såsom kontrast den grå, hvilken
på symbolisk väg betecknade elakhet (gráleikr, Saga Haralds HaröráÖa
kap. 55. Karlamagnus Saga s. 205). Om Högne heter det: »han
var den fulaste bland män och askgrå i ansigtet» (tfskiifolr. Mag. 29).
Den blåbleka färgen var illa ansedd; det hette ju blå som Hel (blår
sem Hel, Njála kap. 116); att mörkblå hud ej ansågs skön, förefaller
just ej besynnerligt (maÖr er eigi var fagr yfirlits sakir pess at hann
var allr kolblár á sinn likarna, Karlamagnus Saga s. 54), þidriks
saga underrättar om (s. 174), att den blå färgen utmärker ett kallt
bröst och ett grymt hjerta; den bruna (s. 175), betecknar ära och
höfviskhet (merkir blår litr kallt brjöst ok grimt hjärta, brunn litr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
