Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 17
Utaf namnförhållandena kunna, naturligtvis med
tillbörlig reservation, vissa slutsatser dragas, hvilka torde
bekräfta den ofvan gifna framställningen. Uti registret
till Kålunds stora arbete öfver Islands topografi märkas
bland de jämförelsevis få sammansatta ortnamnen med
fagr såsom första led ej mindre än sex Fagridalr eller
Fagradalr jämte tre Fagriskögr, ett Fagrabrekka, ett
Fagra-skogar, ett Fagr askogafjall. Fögru-vellir, som citeras från
ett ställe, lär vara osäkert. Fagrholl är det enda, en gång
anförda namnet, som talar för den höglända naturens
inverkan på skönhetssinnet.
Som bekant, uppkalla kolonister ofta sina nybyggen
efter de gamla hemmen. I Norge synas dock, att döma
af P. A. Munchs Historisk-geograftsk Beskrivelse över
Konge-riget Norge i Middelalderen (1849), ortnamn med prefixet
fagr ej ha varit vanliga. I Munchs register upptages intet,
och i de speciela gårdförteckningarna har jag endast funnit
FagrahliÖ och Fagrholt (jfr Fagerhult i Skåne1), som
öfverensstämma med de förut anförda. Så är ock fallet
med Fagravik, som anföres i Munchs inledning (sid. XV)
och Fagernes, som anträffas i Diplomatarium Norvegicum.
Mot dessa har man att ställa Fagr äss (Munch, sid. 193),
hvilket kanhända vittnar om känsla för bergstraktens
skönhet, men äfven kan uppfattas såsom ungefär liktydigt
med Fagrahlid.
Den snillrike forskare, från hvars arbete vi anfört de
merkir tigerileik ok kurteisi). Hårets och skäggets röda färg var tecken
till falskhet (ibidem s. 181; jfr Bugge, Arkiv for Nordisk Filologi
I s. 10). Mörkrets färg, den svarta, var äfven ondskans; djeflarne
äro svarta (t. ex. Karlamagnus Saga s. 525, Riddarasçgur s. 155).
Jfr truiö honum vart, hann er Mr ok svartr, Gunnlaugs Saga kap. 6;
pær hinar døkku konur, Sölarljöö str. 58. Jfr om färgernas
symboliska användning i den angelsaksiska vitterheten Glimmer, The
anglo-saxon metapher s. 54 ff.
1 Falkman, Ortnamnen i Skåne s. 121.
Antiqv. Tidskrift. 12: 2. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
