Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
Dessa hugskott synas mig foga sig osökt till samme
författares egendomliga mythförklaringar genom hänvisning
till Islands natur, så t. ex. hans tydning af Skrymirs
handske såsom en af folkfantasien framalstrad miniatyr
af Vestfjordshalfön (s. 25). Ännu längre går det, då
man vill låta samma mythgestalt beteckna mer än en
naturmakt uti samma dikt och detta just på grund af
skaldens afsigt. Om en sådan rollvexling förekomme i ett
modernt poem, skulle den säkert möta allmänt tadel, men
detta hindrar ej Hirschfeld att i sin afhandling om
Lokasenna antaga, att diktaren låter Loke beteckna ej blott
solens brand, som öfvervinnes först genom Thor d. v. s.
ovädret med dess uppfriskande regnskurar, utan äfven
hvad Hirschfeld kallar das schädliche Blitzfeuer.
För att anföra ännu ett exempel, som visar, huru
just i estetiskt hänseende den allegori skt-symboliska
tolkningen har sina olägenheter, kan hänvisas till en strof i
nyss omnämnda qväde. Jag syftar på den visserligen
vederstyggliga, men just derföre i Lokes mun så mycket
mer passande smädelsen mot Njçrör1:
Hy inis meyjar hçfåu pik
at hlandtrogi
ok per i munn migu.
Här gifver Sven Grundtvig2 den »naturliga»
tydningen, att »elvene gode deres vand i det stille kysthav».
Mig synes, att om man antager, att skalden sjelf eller
hans åhörare haft någon aning om denna naturliga tydning,,
hela stället förlorar sin drastiska kraft. En annan sak
är, att orden skulle syfta på mythens uppkomst, hvilket
dock torde anses föga troligt, då, såvidt jag vet, en sådan
framställning i gammal myth af förhållandet mellan haf
och floder saknar analogi. En annan Eddasång, som man
sökt tolka symboliskt, är den i en ung handskrift bevarade
1 Lokasenna strof 34.
2 Eddaupplagan s. 199.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
