Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 2 SÖDERMANNALAGENS LJUDLÅRA. 15
ställen finner man lätt, att skrifningarne med e i
allmänhet tillhöra lagens förra del. Efter s. 100 förekomma
endast af téet 105. 9, 10, af téet ivitne 104. 2, engiwn 102. 2,
111. 9, festi penning 118. 5, fester 144. 3, festes 150. 12,
Festir 178. il, sember 101. 14, 111.8, Sweriœ 102.17. Hvad
’eller’ angår, förekommer detta ord på de 100 första
sidorna alltid skrifvet med e, så när som på 8 fall med
œ, men i lagens senare del har 6^-typen afgjord öfvervikt.
Det samma är förhållandet med eptir. Liksom i ’eller’,
är här <?-typen förhärskande i handskriftens förra del, så
att på de första 107 sidorna <?-typen ensamt är i bruk
med undantag af 3 fall med œ. Derefter blir œ allt
vanligare och på de 30 sista sidorna i Schlyters edition
är skrifningen med œ den enda förekommande.
Skrifningen men, n. a. pl., som förekommer 27 gånger, råkas
blott sid. 67—103, på hvilka sidor mæn af de 100
gångerna endast råkas 8 gånger. På de 67 första sidorna
råkas mæn 21 gånger. Inom samma sidor (67—103) råkas
ock alla de fall, i hvilka -men förekommer såsom senare
sammansättningsled (dock soknnamen 15.8), hvaremot -mæn
i sms. utom 5 gånger anträffas på andra sidor. Då,
såsom af förteckningen af dessa fall med e framgår, i nästan
hvarje hithörande ord också œ förekommer jämte e, och
då œ i allmänhet är den regelbundna motsvarigheten till
i-omljud af ä (i handskriftens senare del efter sid. 111
har e så godt som alldeles upphört i denna användning,
i det här e blott förekommer 3 gånger, förutom eller, som
ännu möter, ehuru mycket sparsammare än celler), torde
i hufvudsak detta e kunna förklaras såsom en
beteckningsvariant till œ. Naturligtvis kan dock ett och annat e i
handskriftens förra del förklaras bero på den syntaktiskt
obetonade ställningen, såsom förhållandet väl är med
växlingen œ ~ e i ’eller’, ’efter’. Äfven men kan få sitt e
förklaradt ur obetonad sammansättningsled och ur sin
pronominelia användning, jfr Bråte, À. Vestmannalagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
