Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 2 SÖDERMANNÀLÀGENS LJUDLÅHA. 55
fsv. iu framför nkw och ngw, hvilket, såsom Wadstein gjort
sannolikt, är utveckladt ur y, torde byug hälst böra fattas
såsom uppkommet ur bygg. — I Svenska Landsmålen II,
12 s. 2 not 3) har Kock tålat om iu i skiulder, diurka
o. s. v., samt i TnF NR VIII 284 ff. sökt gifva
specialförklaring för (løs)giurper, imp. giurpe etc. I AnF VI s.
333 ff. har emellertid Noreen uppvisat, att man har att
antaga en brytning af y till iu framför r, I + kons., om
ock de närmare betingelserna för brytningens förekomst
ännu ej kunna exakt angifvas.
4) Hur Jiur, a. n. ’fyra’, skall förklaras, vet jag ej.
Det torde möjligen vara en analogiskt ombildad
neutralform efter adjektivböjningen: då mot g öpir, g op av etc.
svarar pl. neutr. gop, kunde till fiurir etc. bildas jiur. Om
isl. fjörir SödL. Fiure 174. i,jiurœ g. pl. 128. 6, se Noreen,
AnF VI s. 317—318. — Af för mig oklar upprinnelse är
diftongen i iunabek 47. 16.
Förutom i ofvan (se anm. 4, 5, och mom. 3)
antecknade fall, der diftongen har utseendet yu, förekommer
samma beteckning i Lyuter 148. 16, nyuta 83. 18, skyul 89.
19, 90. 13,14,15, skyulum 89. 17. y beror på det följande
u, som värkat labialiserande på föregående z, jfr Kock,
Fornsvensk ljudlära s. 448 ff.
d) Dift. ey (ei).
Som bekant, uppvisar Södermannalagen några fall, i
hvilka dift. ei kvarstår okontraherad. Dessa fall äro att
betrakta såsom arkaismer. De äro: eynœn 8.8, eyœn 14.8,
35.1, eyn sae 32.9; framleypis 14.4, j’ramaleyÖ 33.6, heypit
26.8; heym 9.10-, heyma 24.6; heyter 15.6; sweintuna 47.13;
weit Q6.5;py eynest at 31.7. Såsom af citatställena
framgår, förekomma dessa skrifningar endast i handskriftens
första del. — Om ei 5. 6, 83. 4 ete, Æi 88. 8 och nei
44.9, 75.18 ete, se Leffler, TnF NR V, 79, Kock,
Fornsvensk ljudlära s. 452. i betecknar den palatala frikativan.
e) Dift. ay förekommer i låneordet maymanape 116.15.
f) Dift. oy förekommer i låneordet moyses 9.2, moysi 4.11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
