Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 KOBERT LAESSON. ATS 12: 2
118. 15, stœniszœ 60. 12, -lik, såsom i brutliker 51. 9, gørlica
124.5, guz þiœnist 14.9—10, o. s. v.
Anm. 4. I stället för det i växling med i stående
e visar sig understundom œ. Detta œ uppträder i Delœr
97.19 (jfr delir 180.4,10, delis 114.14), ?domarœns 86.10
(jfr domarens 86.17, domarans 117..9, 180. 4, 12), fastrœ,
d. s. f. 123.12, frœlsœ, subst., 127.16 (jfr frœlse 127.13),
følghiœr, pr. ind. 136.19 (jfr t. ex. Fylghir 12. 2, følghir
62. 20), Følghiœ, pr. konj. 147. 13, ?kiœrœ, sing. pr. ind.
158.4 (jfr t. ex. kiœrir 51. 13, kiœrer 65.15), lœkœrs 138.9,
143.9 (jfr lœker 143.13), maltmœlœ, a. s. 155.1, minnœ,
a. s. f. 60.3, 82.4, n. s. f. 140.10, mœlœr, pr. ind. 59.8,
??m3te s*aw<7 92. 22, 23, 93. 8, Skiptœr, pr. ind. 79. 3 (jfr
Skipter 79.6), sar økœ n. s. 144.7, skyllœr, n. pl. m. 64.4,.
styrœmanz 52. 10 (jfr styrø- 52. 17, 19, 53. 5—6, 54. 7,
sft/n-53. 12, 16, 20, 54. 4), sinnœ, d. s. f. 154. 18, wœrnœr 92. 13,
œghandœ, n. s. 122.2, þiufnapœ, d. s. 163. 5,/m?, d. s. f.
128.7, 166.3. Detta <æ kunde möjligen förklaras så, att
liksom e rätt ofta växlar med ett i växling med a stående
œ, omvändt också tecknet œ kunde komma att användas
i stället för det i växling med i stående e. Man finge
då betrakta œ blott såsom en grafisk variant till e. Men
måhända antydes genom ^-tecknet, att dialektiskt
e-voka-len i ändelser uttalades med ett mera öppet ljud. Kock,
Fornsvensk ljudlära s. 163—164 anser sannolikt, att det
med i i ändelser växlande e betecknar ett slutet eller
inemot slutet ljud. Detta sluter han af beteckningssättet i
VgL IV. Sid. 276—277 förmodar han, att e i ändelsen
snarast representerar värkligt £-ljud äfven i öfriga äldre
fornsvenska skrifter. Ingenting hindrar naturligtvis
antagandet, att förhållandet varit olika i olika dialekter,
och de nyss anförda skrifningarna med œ synas mig
kunna tyda på, att i någon (eller några) trakt(er) e i
ändelsen uttalades med ett mera öppet ljud1.
1 I ändelser, som saknade all biton, kanske redan spåras den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
