Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 2 SÖDERMANNALAGENS LJUDLÄKA. 89
Kanske hit bör föras lœkerœns 136. 9. Då i obestämd
form möta a. s. lœker 143.13, g. s. lœkœrs 138. 9, 143. 9T
kanske lœkerœns är att uppfatta som ett lœkerens <
*lœ-kersins. Analogi från orden på -ore får väl tagas med i
räkningen vid formens bedömande. S. 138. il har Schlyter
en form lœkœrns, som motsvarar handskriftens lœkœrs.
Schlyters upplösning af den förkortade formen kan ej
gärna vara den riktiga. Den förutsätter en för tidig
synkope af slutstafvelsens vokal. Man skulle kunna tänka
på upplösning till *lœknœrs, men då ett *lœkner annars
ej fins i fsv., blir ej heller detta förklaringsförsök
tilltalande. Möjligen föreligger felskrifning.
Anm. 5. I dat. s. neutr. möta ett par former med e
för väntadt u, nämligen hemelike 156. 8, sacløse 77. not 96)
(u 25 gånger ss. 41. 2, 98. 10 ete), þœsse d. s. n. 74. not 45).
Huru detta e skall förklaras, vet jag ej. Att antaga
öfvergång af u till en reducerad vokal, som då tecknades
e, kan ej gärna gå för sig. I hemelike och pœsse kanske e
inkommit på grand af ändelse-<?:t i det följande
substantivet. Men sacløse kvarstår dock i så fall oförklaradt.
Anm. 6. I några fall möter i ändelsen i för väntadt
a eller œ. De fall, jag antecknat, äro: delis 114. 14 (efter
detta värb följa två subj.; värbformen kunde vara sing.
och rätta sig efter det närmast stående subj.; jfr dock
delœs följ. rad), dømis 36. 1 (subj. är ett rel. pron., som
syftar tillbaka på ett subst, i plur.; cod. B har dømas.
Formen i cod. A kunde vara singularformen, som lånats
in i plur.), hittis 56. 7 (efter detta värb följer subj. sand
reducerade ändelsevokal, som nu fins i ultima af ’bonde’ etc. Så kunde
ändelsevokalen i domarœns, komp. minnœ, œghandœ, n. s., piufnapœ,
d. s. vara att uppfatta, jfr Kock, Fornsvensk ljudlära s. 270—271,
Noreen, Geschichte § 145. b). I stafvelse med svag biton kan ej den
reducerade »mid-mixed-narrow»-vokalen anses ha utvecklats förr än
vid medeltidens slut eller omkring 1500, jfr Kock, a. st. 277—278,
Noreen, a. st. § 145, b).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
