Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 2 SÖDERMANNALAGENS LJUDLÅRA. 121
°ailiöa- och *ailöa- i olika kasus. Kanske man vid sidan
deraf kunde ansatta en växelform *ailpa-. Formerna med
-II- af ordet ’eld’ blifva måhända derför ej heller
ovedersägliga bevis för fsv. assimilation ld> II i SödL. För
gammal växling Ip : Ib i adv. hœller : hœlder, jfr isl. heldr,
got. haldis, fht. halt, ags. haid, synes det svårt att finna
stöd. I detta ord kanske dock II kunde förklaras genom
analogi från œller (obs. att hœller i de flästa här citerade
fallen förekommer i förbindelsen hivat hœller.... œller).
Subst, wild, nysv. ’väld’, anser Tamm, Om fornnordiska
femininer pä -ti och pä ipa- s. 47, sannolikast vara
uppkommet af ett *wiliþa. Han anser det dock tänkbart,
att wild < *veldi. Och en grundform utan mellanvokal
måste väl ansättas för formerna med -//- i denna lag,
vare sig II < Ip eller genom assimilation < Id. Vid sidan
af detta urg. ®vilpi har man väl knappast anledning att
antaga ett ®vilpi, då slika med -ti bildade feminina
urgermanskt i regel synas hafva haft suffixbetoning, jfr Tamm,
a. st. s. 9.
Om således i ett par fall // blott med svårighet kan
antas återgå till Ip, torde det dock ej för något fall kunna
fullt bevisas, att II endast kan vara uppkommet genom
assimilation af Id och ej kan återföras på urg. Ip. Trots
detta måhända spåras assimilation Id > II. Vid
bedömandet af de förekommande fallen med II är att lägga märke
till, att nästan allesammans tillhöra lagens förra del (de
96 första sidorna) med undantag af äter giœllœs 129. 13,
gielle 108.17, wäll 119.17 samt hœller 6 gånger, se ofvan.
Således visar sig äfven här, såsom i fråga om växlingen
i: e i ändelser och i fråga om beteckningen för
motsvarigheten till isl. Ö, skilnad mellan lagens förra och senare
del. För att taga ett belysande exempel på denna skilnad,
kan påpekas, hurusom af värbet ’gälla’ former med II
en-härskande möta på de 89 första sidorna (utom Giœlder
82. 8), hvaremot efter s. 96 endast former med Id upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
