Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 14:1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRÅN MEDELTIDENS SLUT. 65
haft en bestämd syftning är omöjligt att säga. Att alltid
vilja söka en djupare mening i dessa groteska och
fantastiska människo- och djurfigurer, tror jag icke är
till-låtligt, och om det verkligen finnes en mening i dem,
kan den vara föga kyrklig. Bland målningarna i
Her-stedvesters kyrka från 1519 finnes t. ex. en bild af en
kvinna med ett gissel i handen, ridande på en gammal man,
som kryper på alla fyra med betsel i munnen och byxorna
nedhasade. K. Madsen påpekar (i en kritik af Petersens
Kalkmalerier i Tilskueren för 1896 s. 606) att detta är
hämtadt från en gammal historia om Aristoteles, hvilken,
ehuru han förebrådde Alexander hans kärlek till den
sköna Fyllis, dock af denna lät dåra sig att uppträda på
detta mindre värdiga sätt. Madsen antar, att ett
kopparstick tjänat målaren till förebild, således ett exempel på
hvarifrån dessa togo sina mönster. — Vida tydligare äro
då de moraliserande djäfvulsscenerna, som höllo till i
vapenhuset, och som ofta återge bekanta sägner, såsom
om huru käringen fick hjälp att kärna. Af djursagan äro
räfvens äfventyr mycket populära; flere gånger ser man
honom uti munkkåpa predikande för gässen, äfven hans
och storkens måltid o. s. v.1. — Enastående äro de bilder
af folksagans hjältar, hvilka som bekant finnas i Floda
kyrkas hvalf.
V, Speciel afdelning,
a) Målningar frän midten af 1400-talet.
I det jag nu öfvergår att beskrifva målningarna i
de uppländska kyrkorna hvar för sig dels efter egna iakt-
1 Den skandinaviska mytologien har tidigare ansetts vara
använd i kyrkliga skulpturer m. ni. Det mesta har visat sig oriktigt fattadt,
men Kraus (a. a. II: 1: 411) vill ännu vidhålla vissa drag; sålunda
skulle hundarna, som förfölja enhörningen, härstamma från Odins vargar.
Antiqv. Tidskrift 14: 1, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
