Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegelarkitekturen i Norra Europa och Uppsala domkyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
E. WKANGEL.
ATS 15: 1
förebild, som denna dom egde, var ju också svår att troget omsätta
i tegel.
S. 21 (noten från s. 20). A Hovedöen, hvars ruin är
afbildad i Kunst og Haandverk fra Norges fortid, udg. ved N.
Nicolaysen, Supplement III, Kristiania 1891, voro golfflisorna kring
liögaltaret och i klostrets matsal figurerade; annars i kyrkan enkla
omväxlande mörkgröna och gula.
S. 21 OCh noten 1. Lübeck hade redan på 1100-talet,
åtminstone under dess senare hälft, förbindelse med Sverige, en
förbindelse, som mot midten af följande århundrade blef ganska liflig.
S. 24. Rörande den nuvarande Trefaldighetskyrkan i
Uppsala påvisar Brunius, Hesa, s. 465, att »intet i denna byggnad
röjer hög ålder», hvadan den gamla, på denna plats stående kyrkan
måste blifvit »alldeles ombyggd», sannolikt omkring år 1400. Att
tala om den nuvarande Trefaldighetskyrkans »romanska stil»
(såsom hr C. M. Kjellberg i en nedan vidare omtalad uppsats gör)
är därför alldeles ohållbart. Ännu vid början af 1200-talet hade
tegelarkitektaren näppeligen trängt fram till Mälaren. Den
omständigheten, att två slags material på ett oregelbundet sätt
användts i kyrkans murar (jfr ofvan noten s. 24), tyder på en sen tid
för dess uppförande. Härigenom förnekas ingalunda, att tornet
tillkommit ännu senare än kyrkan, hvilket också Brunius
observerat. Af denne (och sedan af H. Schück i Samlaren 1884) har
äfven påvisats, att Trefaldighetskyrkan icke gärna kunnat begagnas
såsom domkyrka (jfr ofvan not 2 s. 100).
S. 24 rad 3 uppifrån står: redan tidigt läs: redan
S. 25. En kortfattad katalog öfver Norges kyrkor har L.
Dietrichson meddelat i Sammenlignende Fortegnelse över Norges
Kirkebygg ning er i Middelalderen, intagen i Tidskrift for den
evang.-lutherske Kirke 1888.
S. 27. »Förbandens» terminologi synes icke vara fullt säker
eller fastslagen. Flera tyska författare, t. ex. A. Boetticher i Die
Bau- und Kunstdenkmale der Provinz Ostpreussen, kalla det
förband, i hvilket en bindare växlar med en löpare i samma skifte,
gotiskt; det åter, där en bindare följer på två löpare — vårt
s. k. munkförband — vendisk t. Någon sträng gräns mellan de
olika arterna kan emellertid icke alltid iakttagas (jfr ofvan s. 28);
ofta finner man i samma vägg, ja till och med i samma skifte, än
en än två löpare följa på en bindare. Hufvudsaken är att
fasthålla skilnaden mellan det medeltida byggnadssättet: att i samma
skifte löpare och bindare omväxla, och det under renaissancen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
