Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegelarkitekturen i Norra Europa och Uppsala domkyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS ] 5: 1 TEGELARKITEKTUREN I N. EUROPA O. UPPSALA DOMKYRKA. 137
alltjämt sedermera brukliga: att skifte af löpare växlar med skifte
af bindare.
S. 28. Att teglet, utan att vara olika färgadt, lades i vissa
mönster (på sned eller i axform: »opus spieatum») i murytan,
särdeles i gaflarne, förekom äfven i det medeltida Sverige. I en gafvel
å Riddarholmskyrkans nordöstra sida har jag sett detta; jfr ock en
afbildning i Stockholms-Byggnader från äldre och nyare tider. Ett
axformigt mönster finnes i Sko klosterkyrkas vestgafvel, såsom
antydes å fig. 3 i Hildebrands uppsats om Skokloster och dess kyrka
i LPpplands Fornminnesförenings Tidskrift b. 17, 1895.
S. 32 ff. H. Ottes åsikt om det norditalienska inflytandet på
tegelarkitekturen är, såsom han i Handbuch der kirchlichen
Kunst-Archäologie des deutschen Mittelalters 5 Aufl. 1885 bd. II s. 226
not 2 uttrycker den, att vissa detaljformer otvifvelaktigt hämtats
från Lombardiet direkt till Tyskland, under det att (eller sedan)
tegelfabrikationen såsom sådan genom de nederländska kolonisterna
där blifvit bekant (jfr ock ofvan s. 34). Från Lombardiet utgingo
ju många impulser till den romanska konsten norr om Alperna.
Äfven den holländske forskaren C. H. Peters anser, att ett dylikt
inflytande längs efter Rhen kunnat göra sig gällande på
tegelarkitekturen i Norden, särskildt hvad vissa detaljformer beträffar
(Groningsche Volksalmanak för 1894 s. 226 f.).
De i noterna s. 33 anmärkta egendomligheterna i S. Ambrogio
i Milano förekomma å flera senare tegelbyggnader i Italien; enkla
och dubbla rundbågsfriser med tandsnitt öfver äro där rätt vanliga.
Jfr H. Sträck, Ziegelbauwerke in Italien (fol. Berlin 1889). Det
italienska teglet visar enligt Sträcks mätning icke så få afvikande
proportioner från det nordeuropeiska; men det användes icke på
samma sätt, utan ligger oregelbundet i ytan utan egentliga
förband, liksom qvaderstenar.
Såsom nyss ofvan, i anmärkning till s. 14, antyddes, finner J.
Heims åsikten om tegelfabrikationens spridning till Tyskland med
de nederländske kolonisterna icke hållbar. Den omständigheten, att,
såsom man nu kan sägas hafva konstaterat, teglet användes i
Nederlanden alltjemt ända sedan Romarnes dagar, synes mig gifva ett
viktigt stöd för antagandet, att de nederländske kolonisterna från
sin hembygd medförde kännedomen om tegeltekniken och
befordrade dess utbredning i trakter af Tyskland, der den förut icke
varit känd eller der den blifvit bortglömd.
S. 33 rad 11 nedifrån står: nordeuropiska läs: nordeuropeiska
S. 38 » 1 uppifrån » kyrka » tegelkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
