Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 16: 4 FORNNORSK-ISLANDSK LITTERATUR I SVERIGE. 59
skinna, som Unger i sin edition betecknat som »B», och
af hvilken nu blott ett litet fragment finnes kvar i Norges
Rigsarkiv, samt slutligen en nu alldeles förkommen
handskrift af Heimskringla. Ur dessa hopsamlades materialet.
Till förklaring af hvarifrån det hela kommit, lät man
biskop Isleifr och Are Frode, hvilka båda nämnas i
Snorres företal, få hedern och äran af författarskapet till
Heimskringla, liksom biskop Bjarni Kolbeinsson uppfördes
som auktor till Bergsbokens Oláfssaga Tryggvasonar, och
detta på den grund, att hans namn finnes omnämdt
framför de strofer af hans Jomsvikingadrapa, hvilka här äro
inryckta. Pedersen, som själf icke hade någon närmare
kunskap om de ursprungliga källskrifterna och deras
författare, hade naturligtvis ingen anledning att icke ta dessa
uppgifter för goda, och sålunda kom med hans »tillägg»
hypotesen om Isleifr och Are som författare till
Heimskringla ut i den litterära verlden.
Men detta skedde dock ej förr än mot slutet af
århundradet. Pedersens danska historia blef nämligen
liggande i manuskript, och först 1570 blef arbetet framdraget
och i viss mån bekantgjordt, därigenom att Vedel kom
att begagna det som material för sina historiska arbeten.
I de nya uppgifter och meddelanden rörande Nordens
historia, som här af Vedel lemnas, ligger sålunda den
betydelse, som Pedersens »tillägg» hade för tidens
kännedom om Norges konungasagor. Men stor var den
visserligen icke.
Detta är också förhållandet med den öfversättning af
Heimskringla, som verkställdes af sedermera lagmannen i
Stavanger Laurents Hansson.
Vid Fredrik II:s hyllningsfest i Oslo 1548 hade
Hansson, såsom han själf berättar, blifvit uppfordrad af
tvänne danska lärde, d:r Kristian Morsing och prinsens
lärare Hans Svaning, att öfversatta norska »autiquitates»
till danska. På denna deras uppmaning torde han då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
