Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 16: 4 FORNNORSK-ISLÄNDSK LITTERATUR I SVERIGE. 243
Ty när färden sedan gick utefter Rhen och öfver Schweiz
ned till Italien, så var här hvarje plats för honom dyrbar
och kär såsom ett minne om de bedrifter, hvilka häfderna
haft att förtälja honom om de »forne göter», som här
dragit fram. Med ungdomlig lust och ifver studerades
också dessa trakters topografi och fornlemningar.
Återfärden gjordes genom Fraükrike, och i Paris hade han
tillfälle att åter inför den lärda världen draga fram sitt
lands storhet och minnen i den latinska oration, som han
här höll i oktober 1650 med anledning af sin drottnings
kröning1. I december samma år var man sedan åter i
Stockholm.
Men voro dessa tvänne år för Verelius de friska
studiernas och den angenäma omväxlingens tid, under
hvilken han med rätta kunde känna sig såsom den
lycklige, sorglöse yngling, på hvilken han anspelar i sin
Peregrinatio Cosmopolitana, och som endast hade att lefva
sin dag och kvittera ut sina växlar, så mötte honom nu
vid hans hemkomst lifvets hårda bekymmer och allvar.
Professuren i vältalighet vid Upsala universitet hade
just blifvit ledig, och Verelius, som lär hafva erhållit
löfte om densamma, anmälde sig såsom sökande, men
blef förbigången vid utnämningen. Det såg svårt ut för
den unge vetenskapsmannen, och för en af sina vänner
kan han också klagande yttra, att det varit bättre, att
han lärt ett ordentligt handtverk, så att han nu vid 32
års ålder själf kunnat förtjäna sitt bröd och ej behöft
^itt ta emot det som en allmosa ur andras händer.
Men ett af de anbud, som gjordes honom, kom dock
från den person, inför hvilken han icke behöfde känna
såsom en förödmjukelse att mottaga detsamma. Det var
hans gamle gynnare och beskyddare Axel Oxenstierna,
som öppnade sitt hem för honom, och under de trenne
2 Utgifven först i Verellana,. s. 458 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
