Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
Det kapitel i Valdemars sjællandske Lov, II: 1, som
innehåller från SkL afvikande bestämmelser om dråp, är
vidare att betrakta som en där inskjuten nyare
bestämmelse1. Dess tillblifvelsetid måste alltså anses vara senare
än det i SkL bevarade stadgandets. Några bestämmelser
om delaktighet vid enkelt dråp äro ej fogade till detta
kap. och återfinnas ej häller på annat ställe i lagen, ehuru
de i II: 29 åberopas.
Ännu yngre äro de stadganden om enkelt dråp och
bestämmelser om delaktighet däri, som återfinnas i Eriks
sjællandske Lov III: 46. Enligt Matzens helt säkert
riktiga åsikt är nämligen detta kapitel att uppfatta som ett
led i en samling nya rättsregler, omfattande ESjL III: 46
—49, 52, 53, hvilka införts på kungamaktens initiativ2.
Stadgandet i ESjL II: 31 sticker däremot af mot förut
nämda genom sin ålderdomliga hållning, men kan först
värdesättas genom en jämförelse med SkL.
Då slutligen Jyske Lov icke innehåller något om
delaktighet vid annat brott än vid tjufnad, har alltså
SkL de säkert äldsta bestämmelserna om ofvan angifna sak.
De återfinnas hos Schlyter, SkL I: 85, 108, 115. Dessa
stadganden äro emellertid på intet vis i deras helhet
uråldriga, utan gå delvis, som nedan synes, tillbaka på Knuts
förordning af den 28 december 1200.
Denna Fdg blir alltså för en del fall vår primära
källa. Den börjar med stadganden, som reglera ättebotenr
och fortsätter sedan:
Siquis conuenitur, quod fuerit in comitatu homicidium
perpetrantis, si sit cognatus sine extraneus, innocenciam
suara probet XII hominum testimonio, scilicet cum
tulffter-eth. Si conuictus fuerit vel confessus, emendet regi
III marcas, III, cognatis. Siquis accusatus fuerit de so-
1 Schlyter, Skånelagen, s. CXXXIII, CXL. Matzen,
Forelœs-ninger över den danske Betshistorie, Betskilder. s. 187 instämmer i
Schlyters åsikt.
2 Matzen, a. a. Betskilder. s. 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
