Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17:2
Man förstår under dessa förutsättningar, hvarför
processen icke genast på tinget afslutas efter detta dråparens
erkännande1. Man förstår också, hur det kan vara
tilia-tet för käranden att med förkastande af den af släkten
ställde dråparen rikta hufvudanklagelsen mot hvilken han
vill af dråparens släkt, om denna enligt hans uppfattning
är medskyldig i dråpet eller som det heter »æn væghænder
aru marghir til».
Det blir också klart, hur man skall fatta
bestämmelserna om ’haldsbane’, ’atvistarmän’ och ’rajjsbane’.
Deras medansvar behöfver icke deduceras ur
straffrättsliga teorier, utan följer ur deras släktskap.
Ett direkt bevis för denna åsikt kan hämtas ur nedan
aftryckta lagställen:
VGL I Md VGL II Dr
3. — Æn hall bana uil sökia 8. — Æn halsbana vil sökiæ
ællær atuistær men, |)a skal æller átuistær man, |)a skal
nom inhämtade underrättelser vet, mot hvilka han skall föra sin talan^
då han framträder på tinget. Någon skyldighet för dråparen att själf
angifva sig inför rätta finns kanske ej stadgad, åtminstone ej i den
mening, att bestämmelser om strängare straff för den som vidtagit
åtgärder för gärningens fördöljande påträffas.
Den inkvisitoriska synpunkten är främmande för de aftryckta
och de med dem sammanhängande stadgandena, medan
skadeersättnings- och förhandlingssynpunkterna äro de herrskande. Att
förhandlingssynpunkten varit rådande vid stadgandenas formulering, röjer sig
äfven däri, att inga bestämmelser finnas om den inverkan på
rättsproceduren, som en veterlig dråpares underlåtelse att infinna sig på
tinget och ingå i svaromål kunde medföra.
Känner käranden ej dråparen, d. v. s. har dråpet skett lönligty
träda de inkvisitoriska regler i kraft, som finnas i VGL I Md 14,
VGL II Dr 28—31, och som ålägga grannarna, byn eller häradet
att »banæ fa».
1 I VGL I Md 14, VGL II Dr 28, som formulerats ej ur synpunkt
af släktens utan af grannelagets ansvar, har dråparens erkännande en
helt annan betydelse för rättegången, han blir fredlös omedelbart på
tinget, utan att ’endag’ behöfver hållas och eder gås mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
