Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 11: 2 ENLIGT BE SVENSKA. LAttDSlCAÊSLAGAtlNA. 49
kelt dråp återfinnas i MB 9: á, 5. De öfriga stadgandena
i detta kap. äro hämtade ur UL, ehuru några smärre
afvikelser gjorts vid öfverförandet. I fråga om
delaktighet åter röjer Vestmarmalagen en tydlig påverkan från
SödL MB 24: pr. Den viktigaste afvikelsen synes vara,
att ’radbanen’, hvars straff är 3 marks böter, intar en
annan ställning än hans namne i SödL. Det förutsättes
nämligen ej, att han närvarit på dråpstället. Åtalet mot
honom afser därför verklig anstiftan, och han har i
anledning häraf fått sig bevisrätten tillerkänd1.
Heisingelogens motsvarande stadganden finnas i MB
38. De äro mycket kortfattade och svårtolkade2. Både
’haldbane’ och ’radbane’ nämnas; de ha bevisrätten och
böta, om de brista åt eden, 15 mark hvardera. Omedelbart
därpå behandlas ätteboten, som företer märkliga olikheter
med öfriga lagars motsvarande stadganden. En af dessa
olikheter, den som består däri att kvinnor taga del, synes
vara ett senare inskott, hvadan bestämmelserna icke
föreligga i synnerligen gammalt skick3.
1 Af större vikt för bedömandet af gamla vestmanländska
del-aktighetsgrundsatser är ett gammalt särrättsligt stadgande om ättens
ansvar vid tjufnad i VML II MB 30: 6. Ansvaret är här vidsträckt,
ehuru ej till den grad, som Winroth, Straffrätt. S. 176 uppger. Det
är nämligen inskränkt till bonden, hans hustru och de vuxna
ättmedlemmar, som äro så befryndade, att de äga taga del vid boskifte, och
gäller dessutom endast, om tjufgodset kommit under bondens lås eller
i hans gård och de jämte bonden och hans hustru draga nytta däraf.
— Om liknande grundsatser vittnar VML I f>j 9.
2 Olika åsikter ha framställts af Lehmann, Königs†riede. S. 62 f.,
Björling, Bötesstraffet. S. 138 f.
;J Till jämförelse må nämnas, att om den ena af två makar
genom råd medverkat till den andras dråp, tillämpas samma straff som
om den brottsliga af makarna varit gärningsman, MB 22: pr. —
Bestämmelserna om delaktighet i sårande, MB 14: 1, 15: pr, äro hämtade
från ÜL.
Antiqv. Tidskrift. 17: 2. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
