Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den yngre bronsåldern, finna vi genast, att båda
dessa perioder äro utmärkta af samma hufvuddrag;
grafvarne äro oansenliga, bestående af brända ben utan
bål-mörja, och sällan innehållande fornsaker1, mark- och
mossfynden äro relativt mycket talrikare än under andra
förhistoriska perioder, och de öfverskjutande fynden
utgöras ej af votivfynd utan af förnödenhetsvaror eller
medel att anskaffa sådana. Det synes då äfven vara
tvingande slutsats att antaga, att det är samma orsak,
som medfört dessa analoga företeelser: en i grund och
botten förändrad åskådning af lifvet efter detta eller med
andra ord, en ny religion.
»Alla forskare på det nordiska religionshistoriska
området», skrifver Salin2, »äro därom ense, att Odin är
en främmande gud, som hit inträngt», och samine
forskare har äfven i det anförda arbetet framställt skäl för,
att denna kult inträngt i Norden i samband med den
strömning, som nått hit upp vid 200-talets början. Införandet
af denna nya kult är sålunda alldeles samtidig med
uppträdandet af den nya uppfattningen af döden. Nu torde
emellertid en liknande samstämmighet råda därom, att
Odin framför allt är en dödsgud, en härskare öfver en
del af världen, dit människorna färdades efter döden.
Människan bodde således ej längre i grafven, såsom enligt
1 Orsaken, att man från samma vidsträckta område, från hvilket
man känner det öfvervägande antalet mark- och rnossfynd, knappast
har kunskap om andra grafvar än dem, som tillhöra graffält, af
hvilka delar äro att räkna till föregående perioder med lättare
ohser-verade grafvar, ligger således delvis i grafvarnes beskaffenhet.
Grafvar, som de senaste vid Slamrebjerg och Ivannikegård upptäckas
sällan, och de kunna, om de upptäckas, sällan tidsbestämmas.
2 Studier tillägnade Oscar Montelius, sid. 140. Ehuru jag i alla
väsentliga punkter ansluter mig till Salins i denna uppsats och i hans
arbete Altgermanische Thierornamentik framställda uppfattning, är jag
dock ej öfvertygad, att Odinskulten är en följd af en verklig
eröf-ring, utförd af invandrande främlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
