Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just drakskatten. Inkonsekvensen är dock mera skenbar
än verklig. Trots Beovulfs här anförda ord, hvilka väl
närmast skola beteckna hans ädla frikostighet, ger
nämligen Yiglaf i de kraftigaste uttryck en oförtydbar
befallning, att alla skatteföremålen skola undantagslöst
brännas (meltan) tillsammans med den. som förvärfvat dem
(v. 3011 ff.). Detta kan ej röra de efteråt i graf högen
nedlagda smyckena utan endast de rustningar etc., hvilka
verkligen kommo med på Beovulfs bål. Yiglafs
befallning refereras i sången eller af geaterna till Beovulf själf,
och vi återfinna den som Beovulfs förordning på dess
riktiga plats: vid bränningen af rustningarna på Beovulfs
bål. Men då är äfven det brinnande vapengodset själfva
drakskatten, och denna kommer sålunda tvänne gånger
med i Beovulfs graf. Någon kompromiss, att man först
bränt en del af skatten och sedan lagt ned det öfriga i
graf högen, är icke möjlig, ty dels tillkännagifves det
uttryckligt, att hela skatten skulle brinna och intet smycke
finge tagas därifrån, dels säges det med samma
bestämdhet om de obrända, senare i högen nedsänkta
dyrbarheterna, att de utgjorde hela skatten (eall swylce hyrsta
swylce ön horde — genumen hsefdon). Det är således
i båda fallen fråga om hela drakskatten; ena gången
brändes den å Beovulfs bål, andra gången nedlägges den
obränd i hans grafhög.
Skatten angifves grundligt olika vid de nämnda bägge
tillfällena. Den skatt, som brännes, består af hjälmar,
brynjor och sköldar, den andra af beg ond siglu, ringar
och solsmycken (brakteater?), således en samling
guldsaker. Jag har (Förmännen, I, sid. 123 f.) visat, att
drakskatten ursprungligen utgjorts af en mängd olika
föremål, framför allt sådana till krigiskt bruk, men så
småningom i sägnen förvandlats till en guldsamling,
motsvarande de från denna tid vanliga guldfynden.
Skildringen af Beovulfs högsättning gifver oss sålunda tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
