Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under år 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Men englarne de sjöng vid hans begrafning,
Och han blef förd i Abrahams sköt. —
Eller ock med följande osvikliga sanning:
Men ett är det som mig gläder:
Att himmelen för penningar
Han blifver aldrig din.
En annan öfvergifven älskare erinrar sig med en
viss tillfredsställelse och ej utan hämndlystnad, att
Simson den starke af qvinnan blef narrad,
Då hela sitt förtroende åt henne han gaf;
Men också gjorde han /
Den qvinnan stor skam,
Ty Simson han var en regerande man;
under det att en tredje, som af olyckan fått öppnade
ögon, ironiskt utbrister:
Ja dig må jag likna
Vid räfven som tar gäss; —
Gud nåde den gosse,
Vid dig blifver fäst!
eller ock med full resignation tröstar sig dermed, att
Det finns väl flickor flera
I denna vida verld.
I vår Nordiska mythologi dväljes Asa-Loke i
gudarnes sällskap och, till sitt ursprung snarare god än
ond,*) är han, så länge ännu en gnista af det goda fin-
*) Ett sådant antagande synes ej vara oberättigadt, då han i Snorra
Edda kallas Odins broder och Åsarnes faders broder, och vid Ogers
gästabud erinrar Odin om deras i tiden ingångna fostbrödralag med
följande ord:
Mantu fat OÖinn!
Er vit i árdaga
blêndum blööi saman?
01 vi bergja
lêtztu eigi nmndu,
nema okr væri báöum borit.
För öfrigt må vi erinra oss att äfven Satanas är en fallen engel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
