Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under år 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 ’
nes qvar, en husvarm gäst i Asgården, der hans eld,
hans qvickhet och fintlighet i godt och ondt gifver lif
och färg åt det hela. Först då den onda naturen tagit
öfverhanden, då den lifvande elden blifvit en förtärande,
och ironien öfvergått till fräck bespottelse, först då
blifver Kan utkastad, bunden och straffad, ehuru han äfven
fästad vid klipporna förmår att understundom sätta hela
gudaverlden i skakning.
Att de gamla Asagudarne kunnat så länge fördraga
en så lös och så till det onda benägen karakter som
Loke, och att de allvarliga Nordboarne med sådan
förkärlek kunnat skildra hans upptåg och ständiga försök
att nedsätta sjelfva gudarnes majestät, må med skäl
väcka undran; och vi skulle ej heller kunna rätt förlika
oss dermed, om vi icke nödgades erkänna, att Loke,
sådan han lefde bland Åsarne*), i många afseenden är
kött af vårt kött och ben af våra ben. Ett försök att
närmare utreda Lokes betydelse i vår gamla mythologi,
kan af många skäl icke här ifrågakomma; men det må
dock erinras, att lika som de egenskaper hos
menniskonaturen, hvilka framträda förkroppsligade i de särskilda
Asagudarnes höga gestalter, återfinnas i folk-karakteren;
så saknas der ej heller de, som framställas under
Lokes bild. Synnerligast i skämtesagorna och
skämtevisorna framträder hans ande, än med samma plumphet
som på Ögers gästabud, än som den finaste satir; än
med den mest öfvergifna och otyglade glädtighet, såsom
i följande vers till en hurtig polskmelodi:
Nu är jag så hjertinnerligt glad,
Att höken tagit mina hönor;
En i går och en i dag,
*) Den onde, från Åsarnes samqväm helt och hållet förvisade Loke,
månne icke äfven han dväljes ibland oss? Sakna vi väl i det enskilda
och offentliga lifvet motstycken till Lokaglepsa, eller förledes icke ännu
mången förblindad Höd att skjuta på Balder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
