Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fornlemningar i Norrland:
- 1. Öfversigt af Ångermanlands fasta fornlemningar. Af Karl Sidenbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indo-europeiska och semitiska språk samt förmodligen ur flera
andra också [1][2].
Stensättningar finnas å Hellgumsberget (Gudmundrå).
Å dess östra afsatser äro af stenar, något mindre än
ett manshufvud i storlek, liggande nästan kant i kant
vid hvarandra, bildade åtskilliga figurer: ringar af 13
[1] Här torde vara på sin plats att omnämna något om den
runsten, som utan rätt uppgifves finnas i Nordingrå socken. Vi se honom
såsom bevis för landets befolkning under en viss tid omtalad af Geijer
(Svenska Folkets Historia I. 91) och Strinnholm (Svenska Folkets Historia
I. 503). Dessa hafva utan tvifvel rättat sig efter J. G. Liljegrens
Run-Urkunder, hvarest under N:o 1088 nämnes en runsten å Patjerns utjord
under Saltsåker i Nordingrå, men utan läsning, och hänvisas man till
A. Hülphers’ Beskrifning öfver Ångermanland (1789). Hülphers skrifver:
»Ålderdomslemningar» i Nordingrå »äro ... och en runsten på Patjerns
utjord under Saltsåker». Den underrättelsen har väl Hülphers fått af
andra, då han icke med ett ord antyder, huru stenen ser ut eller hvad
å honom är ristadt hvilket antagande är desto mera berättigadt som
H. i mycket litat på andras uppgifter. Men dessa allmogens uppgifter
voro för 100 år sedan troligen icke säkrare än nu, då grusbackar göras
till ättehögar, rullstensbildningar till kummel, förvittringar eller
isflodsinverkningar på hällar för häll- och runristningar m. fl. exempel i
hundratal. Lika säker som Hülphers’ uppgift bör E. M. Ströms vara i Dissertatio
de Angermannia (1705) II. 45, hvarest står: »Runici lapides nulli
hic reperiuntur.... In parœcia Nordingråd circa villam Hyntiern»,
[Hyntiern är ett litet topografiskt misstag af Ström, ty Paddtjärn hörer under
Saltsåker och icke under det närgränsande Hyndtjärn] »petra Pattiernhällan
conspicitur, quæ non tantum pedibus hominum sed etiam equoium
ungulis attrita eorum vestigia exacte posteritati repræsentat. Unde hæc
talia in montibus et rupibus adhuc couspicua, originem primam habeant,
non facile dixerim....» — Jag har på stället eftersökt stenen och
anledningen till hans föregifvande. Dervid fick jag den upplysning, att
ingen menniska har veterligen i någon tid sett honom.
Derjemte befanns Ströms uppgift om spår af »fötter» (uppkomna genom
insprängda körtlars afslagning) å (fasta) hällar vid Paddtjärn riktig,
äfvenså syntes en och annan på samma sätt uppkommen runa, ett ᚴ var
mycket tydligt. Ifrån dessa naturliga fördjupningar, som finnas å
hällarne, hvarpå Paddtjärns åbyggnader stå, tyckes runstensuppgiften hafva
kommit. Det är möjligt, att man inbillat sig se runor i qvarzådror i
en fast häll norr om torpet vid stigen till detsamma. De hafva form af
»ur-nordiska» runor och kunna läras: ASSNKJIG och några fot derifrån
HASUSUOJ). Således får Ångermanland afstå från äran att ega någon
runsten.
[2] Det förtjenar kanske anmärkas att i äldre antiqvariska arbeten användes icke
sällan runsten i betydelse af bautasten. Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:40:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/2/0216.html
