- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tjuguförsta delen /
23

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 2i: 1

UNDERJORDISKA BONINGAR.

23

på Taciti tid bebodda länderna, dels i andra trakter funnit
forntida boningsrum helt och hållet nedgrävda i jorden.

Några av dessa underjordiska rum hava den form, sora
fig. 14 visar: de äro vidare nedtill än uppe vid jordytan.1

Andra äro »trattformiga», det vill säga de äro vidast
upptill och avtaga i storlek nedåt. Hit höra de i västra
Tyskland talrika, så kallade Mardellen (»Trichtergruben»),
vilka förskriva sig från de sista århundradena före Kr.
föd. och därpå följande tid2. De äro trattformiga gropar
av 2 till 4 meters djup och ända till 10 meters diameter;
någon gång äro de ännu större. De hava dels varit
bostäder, dels förvaringsrum. Mitt på det av lera bildade
golvet i dem, som tjänat till bostäder, finnes en eldstad,
och ofta ses en bänkliknande avsats utmed väggen;
stundom leda trappsteg dit ned. Av taket, som väl bestod
av flätverk, beklätt med lera, är intet annat kvar än
några bitar bränd lera.

Ännu vid mitten av det första årtusendet efter Kr.
föd. funnos hos frankerna bostäder, som till stor del voro
underjordiska 3.

1 M. WosiNSKY, Das prahistorisclie Schanziverk von Lengyel, seine
Erbauer und Beivohner, haft. 2 (Budapest, 1890), pl. XXXII fig. 247,
sid. 73.

2 Hoernes, Natur- und Urgeschichte des Menschen, II, sid. 53.
»Diese Trichtergruben erscheinen baid vereinzelt, baid in grösseren
Gruppen und waren wohl die Winterwohnungen, welche Tacitus im
Auge hatte. Sie finden sich nicht selten sögar hoch in den römischen
Grenzkastellen mitten unter stattlichen römischen Steinbauten aus
mörtelverbundenem Ziegelwerk. ’Die aus der einheimischen
Bevöl-kerung sich rekrutierende Besatzung blieb eben ihren alten
Gewohn-heiten treu’, meint Schumacher (Globus, 1897, LXXI, n:r 10)».

3 »Lag doch selb.st bei den Franken der Yölkerwanderungszeit
das Frauenhaus halb unter der Erde. Hier wurde gesponnen und
gewebt, kurz Winterarbeit verrichtet, während das Sommerhaus, die
oberirdische Halle, den Männersitz bildete». Hoernes, anf. arb., II,
sid 54. Jfr sid. 22 här ovan, noten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/21/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free