Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - VII. Monnment och gravkistor i Svealand, mer eller mindre beroende av de beskrivna gravvårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 22: 1
DEN HELIGE ESKILS BISKOPSDOME.
93
nom att tyda Skarpåkersstenens i helsingerunor skrivna
slutord. De ha befunnits utgöra begynnelsen till en förut
okänd Ragnaröksdikt: »Jorden skall remna och himmeln
därovan». Skeppet? vara ett kors inkomponerats som mäst
och segel, är dödsskeppet, som skulle föra den man, till
vars åminnelse stenen rests, till en bättre värld, som
består, när »himmel och jord» förgås.
Analoga med dessa ristningar äro en i Gamla Uppsala
kyrkdörr befintlig ristning, här återgiven i fig. 52 efter
52. Bunsten i Gamla Uppsala.
B 380 (L 185) och en på Skansen numera rest stern.1 Där
har emellertid skeppet mist sitt samband med korset
och fått en tillsats, som erinrar om vissa framställningar
av Tors fiske (rev och tjurhuvud; en förvanskning av det
a fig. 52 synliga rodret?).
Det är enligt O. v. Friesen först under tiden för den
kände runristaren Asmunds och hans samtida Lifstens
och Tidkumes huvudsakliga verksamhet (1025—40), som
den rika djurornamentiken blir utnyttjad för prydandet
av uppländska runstenar.2 Han ser de närmaste före-
1 E. Bråte, Skansens runstenar (Meddelanden från Nordiska
Museet, år 1897), fig. 4 och 5.
2 Upplands Runstenar, sid. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
