Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
SUNE LINDQVIST.
ATS 22: 1
ej utan vidare begagnas för slutsatser rörande hela
bygdens, d. v. s. den stora allmogebefolkningens, eventuella
ställningstagande till den nya läran. Först ett närmare
studium av runstenarna inom en viss bygd torde,
jämfört med de på andra vägar vunna resultaten, kunna
lända till några, om än hypotetiska slutsatser härom.
För ändamålet lämnar jag här en kort översikt av
Rekarnebygdens runristningar.1
Äldst bland dessa är den förut omnämnda
Kolundaste-nen, vars med snarast s. k. svenska runor tecknade
inskrift fortlöper i fyra rader mellan fem parallella linjer.2
A. Noreen hänför den till 900-talet. Religiös symbol
saknas.
Från tiden omkr. år 1025 härröra, enligt O. v.
Friesens datering, tvenne välkända monument, den av »Alrik,
Sirids son» resta Spjutvården »vid Kungshållet i Kjula3 och
den av »Sirid, Alriks moder» ombesörjda
Sigurdsristningen vid Ramsandet, ej långt från Sundby kyrka4.
Den senare använder oss-runan (*) en gång, och då i
betydelsen q (£asi = ’denna’). Spjutvården har kors,
Sigurdsristningen saknar dylikt, men har i stället bland
bildteckningarna en hammare, som precis motsvarar de i samma
bygd senare burna torshammarna (jfr fig. 60) och de
samtidigt eller tidigare i sydligare delar av landet burna
eller på runstenar inhuggna hedniska trossymbolerna —.
Här tillägges den tydligen smeden Regin och saknar
fullkomligt varje religiöst symbolisk betydelse. Detta framgår
1 Utom tryckt litteratur har jag begagnat avbildningar av E. Bråte
och av O. Hermelin m. fl. i K. Yitterhets Akademiens arkiv.
2 Avbildad som D 8° 60; tolkad (olika) av S. Begge IE. Bråte,
Runverser, A T S. 10 (cit. Rv.), nr 147, och av A. Noreen i Altschwed.
Grammatik, sid. 489.
3 B 753, L 979, Rv. 98.
4 C. Säve i K. Vitterhets Akademiens Handlingar, bd 26 ;L 984.
Denna och föregående dessutom behandlade i Fv. 1915, sid. 203 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
