Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 2 2: 1 DEN HELIGE ESKILS BISKOPSDÖME. 127
med visshet därav, att bredvidstående runskrift omtalar,
att bron invid ristningen utförts »för Holmgers själ»,
d. v. s. otvivelaktigt av en kristen under påverkan av
kristet åskådningssätt.
Till tiden för oss-runans användande med betydelsen
q hör även en ristning vid Vävle i Jäders socken.1 Den
saknar kors, men bär bönen ku^ • ialbi ans • salu
De allra flesta av bygdens runstenar tillhöra
emellertid den tid, då oss-runan betecknade o, d. v. s. förskriva
sig tidigast från mitten av 1000-talet.2
Just vid denna tidpunkt synes runstensmodet i
Rekarne nått sin kulmen. Ett avsevärt antal med hänsyn
till omnämnandet av Ingvarståget snarast under 1040-talet
utförda ristningar äro säkerligen alster av samme
mästare, vars verksamhet möjligen helt och hållet begränsats
till Rekarne. I varje fall äga de dock ett visst tids- och
stilsammanhang med en liten grupp stenar i östra delen
av Södermanland (norr om Nyköping).3
Några av hans ristningar avbildas här i flg. 62 — 66.4
Ett av de drag, som bäst karaktäriserar denne mästare,
är, att han vanligen inpassat skriften i en ram av tvenne
ormar med ovanifrån sedda, i kluvna gaddar slutande
huvuden. Den ena ormen är utsträckt horisontellt som
ankaret under den andras likt en hästskomagnet böjda
kropp. Enkla knutar, slagna med ormarnas huvuden
och stjärtar, göra av magnet och ankare en fast enhet.
Den sålunda beskrivna ramen finnes å nio nedan nämnda
ristningar inom Rekarne. Jag har ej återfunnit den
därutanför mer än en gång (B 696), vid Kumla i Ytterjärna sn.5
1 B 743, L 983.
2 Jfr O. v. Friesen, Uppl. runst. sid, 41 och 78.
3 Se D 8° 38, 45; 49 och 82 och den av E. Bråte i Skansens
Runstenar (Meddelanden från Nordiska Muséet, år 1897), fig. 4 och 5
avbildade (B 688), B 803, 806, 817, 819, 822 samt fig. 51 ovan.
4 Fig. 64 och 65 efter fotografier av lektor E. Bråte.
5 Närmast komma nyss anförda ristningar i östra Södermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
