Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska Medeltidens Konsthistoria (4). Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 BIDRAG TILL SVENSKA MEDELTIDENS KONSTHISTORIA. 167
slutliga linien icke löper der den borde finnas. För
öf-rigt torde figurerne knappast fått den raskhet de nu
ega, om konstnären känt sig vid utförandet bunden af
någon föregående teckning.
Figurerne äro af tvenne slag. Antingen omgifves
bokstafven af tvenne hufvud, såsom t. ex. pl. 5, fig. 22,
eller ock är, åtminstone vid ena sidan af bokstafven, en
figurteckning, under det att ett hufvud intager den
andra sidan. Hufvud finnas således i mängd, tillsammans
öfver 300. De här meddelade figurerna visa att de äro
af olika godhet, men att bland dem finnas sådana, som
äro förträffliga. En och annan typ återkommer ett par
gånger, men i allmänhet råder stor omvexling.
Figurernas innehåll är af hvarjehanda slag. Flera
bland dem äro af temligen smutsig art och beledsagas
ibland af förtydligande inskrifter, som ingalunda
förbättra saken. Deras enda intresse är, att de lemna
bidrag till tidens charakteriserande samt att de visa,
huru-ledes ett och annat groft uttryck i våra dagars gatspråk
fans redan på 1400-talet. Eget är att sådant kunde få
plats i ett så allvarligt manuskript som en lagbok.
Ritaren tyckes icke riktigt med sin erfarenhet besanna en
sentens, som han infört strax framför Arfdabalken, så
lydande: aff laghum skall man wiis wardæ.
Man kan fördela figurerna i tvenne grupper. Till den
ena höra sådana, hvilkas förebilder tillhöra fantasiens
område; till den andra äro motiverna hemtade ur det
verkliga lifvet, till en stor del ur sjelfva lagboken. Om
de vigtigare kunna några ord vara på sin plats.
Med djursagan har konstnären varit väl bekant. Den
representeras här af pl. 2, fig. 1 och 2, räfven och
storken på gästabud hos hvarandra; fig. 4, räfven springer
med gåsen på ryggen; fig. 7, räfven som eremit
predikande för gässen, samt möjligen äfven fig. 6, haren
blåsande säckpipa. De fyra första bilderna illustrera kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
