Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska Medeltidens Konsthistoria (4). Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
HANS HILDEBRAND.
18
balken, den sista åter giftermålsbalken, och synes den
hafva blifvit framkallad deraf, att på samma sida talas
om bröllop och de vid dylika fester uppträdande
lekarne.
Likaledes till fantasiens område hör pl. 2, fig. 5, en
centaur med sköld och i den lyftade venstra handen en
knif. Centaurernas vanliga vjapen i medeltidsbilder äro
annars pilar och klubbor. Denna figur förekommer å
samma sida som »Saramalæ balker medh wadha»
begyn-nes, och öfver denna läses sentensen: Epter laghom skal
man haldhæ. Det är möjligt att centaurbilden står i
sammanhang härmed. I Dantes Inferno, tolfte sången,
berättas huru de, som öfvat våld mot nästan, vada i en
sjudande blodström, i hvilken de tvingas att qvarstadna
af pilskjutande centaurer. Sådana straffande centaurer
förekomma i målningar af Bernardo Orcagna samt i
basreliefer af Andrea Riccio († 1531). Vidare kunna
nämnas ett stort djurshufvud, ur hvars gap framskjuter nedre
delen af en menniska, en naken man sittande med
benen instuckna i munnen på ett vidunder, en drake med
hög hals, tvenne vingar och fogelklor, en man, ridande på
en enhörning, en man med lyftadt svärd ridande på en oxe
med fogelklor, under hvilken läses »panther», vidare en
tvehöfdad drake, ett springande djur, med hufvudet
instucket i en gryta, ett stort, grinande drakhufvud. Man
bör måhända i sammanhang härmed ställa en del nakna
figurer, ibland ridande på hvarandra, ibland ridande på
stafvar, de flesta under oanständiga åtbörder. Särskildt
bör nämnas en bild, föreställande en naken person, som
sticker en nedtill spetsad staf i ena foten, så att blod
sprutar fram; nära spetsen omslutes stafven af en liten
grön skifva. Till denna afdelning torde äfv’en böra
hänföras gruppen pl. 3, fig. 12 med underskriften fain
i skam sua tunghæ, så vida man icke får deri se ett
löst hugskott af artisten. Äfven finnes afbildad en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
