- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femte delen /
267

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

BIDRAG TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA.

267

syn till bruket af um som konjunktion och styrkande
dennas uppkomst ur prepositionen är att äfven
preposi-tionerna til och mæp flerstädes i de fsve. lagarne nyttjas
som konjunktioner. Redan i äVGL. träffas uttryck som:
Mopir tokar syna arf . til (till dess att) enge sun dör och
.. . kuar sitia til fæstæ hans ær int (Arfþær-balken 2: pr.,
24: 1), jämte andra där til pæs fins för ännu äldre, men ej
förekommande til pæs at (el. ær). Likaså i många andra
lagar. — Mæp som konjunktion i betydelsen medan
träffas tre gånger i en handskrift (fragm.) af ÖGL., från
senare hälften af 1300-talet, 2 ggr där texthandskriften
har mæpan; för öfrigt träffas äfven mæp {mep, meth) för
mæpan någon enstaka gång i andra laghandskrifter. I
denna användning träffas mep redan i 2 fsve.
runinskrifter, affattade i vers, i orden mef altr (stin) liflR (Lilj. 485,
1287). Oaktadt betydelsen icke rätt passar samman med
någon af prepositionens många användningar, torde dock
mæp som konjunktion böra förklaras ur prepositionen, då
en stympning af konjunktionen mæpan ej synes sannolik
eller kunna med analogier stödjas. I måfiga dialekter
nyttjas ännu mæ {me) som konjunktion1).

2. Om förekomsten af den konditionala
konjunktionen än, om, ännu i 1600-talets svenska.
Redan Rydqvist har i en not till det här förut, s. 229,
anförda stället i SSL. (V, 173) med följande ord fäst
uppmärksamheten på bruket af än i betydelsen om på
1600-talet: »Man blir litet förvånad, när man i ett
senare århundrade får tag i ett förlupet än af denna
bemärkelse, t. ex. Sjölagen Skiplego B. 7 än (om) han vill,
Sjöskade B. 6 än ther hender skada aff». — Till denna
uppgift kan läggas, att än flerfaldiga gånger träffas i

l) Jag tillägger här till det s. 221, n. 1 ur Codex Bureanus
anförda, att fyrr, förr som konjunktion (för fyrr æn) redan förekommer i
landskapslagarne. Nyda. har ock før = förr än.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:41:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/5/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free