Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
PONTUS FAHLBECK.
ATS 8: 2
läggning, som röjer, att det historiska stoffet varit utsatt
för fantasiens bearbetning hos ett eller annat af sina
medier.
Den slutsats alltså, hvartill denna undersökning
rörande källorna till Beovulf berättigar, är, att dess
uppgifter om personer och tilldragelser från hjeltens tid
såsom ej tillhörande sagorna om honom och hans bedrifter
äro fullt trovärdiga. Beovulfsqvädet måste, trots dess
sagolika karakter i det stora hela, betraktas såsom en mycket
tillförlitlig källa för Nordens äldsta historia1.
1 Åtminstone uti en not kan jag ej underlåta att yttra mig om
frågan, hvilken den historiska kärnan uti Beovulf sjelf är, eller om
ingen sådan finnes, om han endast är en mytfigur. En omständighet,
som talar emot det senare alternativet, är, att skalden, hvilken dock
så väl kände dessa tiders historia och alltså kunde kontrollera
riktigheten af sagans egentligen enda uppgift af historiskt slag, den att
Beovulf varit konung öfver Jutarne, att han, säger jag, gått in
derpå. Han visar sig tydligen mycket angelägen om att åt hjelten
häfda en plats i historien, att sammanbinda sagans uppgifter om
Beovulf såsom Hugleiks man, och såsom den der nedlägger Grendel
i konung Hrodgars tid och slutligen blir konung öfver Jutarne, med
historiens utsagor om desse konungar och om Hugleiks son Härdred.
Kunna vi nu antaga, att samme person, som visar sig ega så mycket
historiskt sinne, skulle ha medgifvit ett sådant väld på all historia
som att låta Beovulf vara konung öfver Jutarne, om aldrig någon
konung funnits med det namnet, och dertill på en tid, då man visste,
att andre innehaft tronen. Mig förefaller detta temligen otroligt. En
person på skaldens tid kunde skänka tilltro till allt, hvad sagorna
förtäljde om Beovulfs bedrifter, ty menniskornas fantasiverld var
befolkad af troll och drakar, och man trodde på stordåd öfvade mot
sådane uf enskilde hjeltar med öfvermensklig kraft och under
öfvernatur-liga omständigheter. Men detta inverkar icke på hans sätt att betrakta
historien. Till den respekt för det faktiska, som tillhör det germanska
lynnet, hör ock att låta tingen och historien vara, hvad de äro. Man
har icke med vett och vilja och för nöjes skull bära våldfört sig på
henne. Våra förfäder kunde tro fantastiska sagor vara sann historia,
emedan de icke betviflade tingens möjlighet, men de hafva icke, der
historien var dem bekant, ändrat denna. Det förefaller mig för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
