Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stock efter hårt arbete och kanske haft ett par
timmar kvar till min vakt, och så har någon tagit
mig hårt i axeln. Och då jag satt mig opp i kojen
är allt lugnt, dörren är stängd och det snarkas
runtomkring på britsarna. Men jag har stigit upp
och gått ut och tittat och alltid har det kommit
väder, en by eller annat fanstyg. När man är så
gammal sjöman som jag, har man reda på litet mer
än gröngölingarna och kan varsko i tid och få ut
folket, om det skulle behövas. —
Jag invänder, att jag inte tror på något
övernaturligt, fast det är mycket som är svårt att
förklara, men kunna förklaras måste det.
— Å, det finns mycket ombord i en skuta,
som man inte reder ut så lättvindigt. Jag har
seglat med kapten Storm — han var väl den
vildaste sjöman som har trampat på ett däck. Ju mer
det blåste, dess mer svor han — ja, han brukar ju
komma hit till Grisslehamn ibland, för han bor
ju bara en halvmils rodd härifrån — han hade
tur i allt och tjänade in pengar som gräs åt
rederiet, fast han blev för svår till slut. Han
söp en kanna brännvin på dygnet och låg inne
på sin soffa och spottade i taket och talte för
sig själv och svor så åskan kunde slå ner. Men
sjöman var han, fast han aldrig tagit någon
examen, och då det gällde klarade han skutan
bättre än vilken skeppare som helst. Han såg
något fanstyg ibland och frågade oss, om vi sett
ett par gubbar, som han hade litet otalt med.
Så en gång när vi kommit in till Stockholm och
skulle ha opp henne på Långholmsslipen, var hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
