Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tung, så vi måste föra allt svårt gods i land
först. Men då vi höll på med det, kom kapten
rätt som det var och rådde oss att lämna kvar
litet grejor ombord i rummet åt de där gubbarna,
ty de tyckte inte om, att det blev rent hus.
Lämnade vi ingenting, skulle det kunna hända, att
de drog i väg med våra sjömanskistor eller ställde
till med något annat sattyg. Ja, vi lämnade några
gamla blockhus nere i rummet, men de där
gubbarna måtte ha tyckt att vi lämnat för litet,
för det blev ett djävla liv ombord på natten.
Vi hörde tydligt hur de drog blockhusen fram och
tillbaka och hur luckorna slogos upp och slogos
igen gång på gång och det där låter inte riktigt
trevligt i en tom skuta.
Dagen därpå kom kapten och såg allvarlig ut.
Litet full var han som vanligt men allvarlig. Och
så sa han: — Nu ha de där gubbarna lämnat
skutan och kommer inte igen mer. Jag har talat
vid dem. De hade var sitt bylte under armen.
Men den som seglar med den här skutan efter
mig, han seglar inte länge. Och mycket riktigt!
Året därpå förlorade skeppar Janson som kom
efter gubben, ty gubben hade blivit för svår och
fick inte ha befäl längre, på gotska kusten
nånstans. Med man och allt. Jo, han var alldeles
omöjlig, kapten Storm! Men sjön kände han till.
Och han tog ett ståtligt avsked av sjön, då han
gjorde sin sista resa med skutan och hade fått
reda på att han inte skulle få fortsätta, fast han
tjänt in så mycket pengar med den. Vi kom för
fulla segel in i Grisslehamnshamnen för en ostlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
