Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rivare, och han ställde sig själv till rors och körde
opp henne mitt för där vaktmästar Sandberg bor
nu. Opp i strand rent av, och där stod hon. Och
så sprang han i land och skrek åt redarna: — Där
har ni henne nu, och nu kan ni begagna henne
till avträde eller vad fan ni vill!
Jag skulle vilja kunna berätta så bra som
Janne Mattson. Jag är för litet fackman för att
kunna ge en exakt bild av det han gör så levande.
Man måste vara sjöman, men jag gör så gott
jag kan, ljuger litet och talar sanning så ofta
jag kan.
Emellertid skall jag ta reda på kapten Storm
som nu går på 80-talet. Och vid en grogg skall han
få berätta sitt livs skiftande öden. Nu har han
väl glömt sin ungdoms och mannaålders konster.
Han kunde stå på ett ben med händerna på ryggen
och lyfta det andra benet tills han bet i stortån.
I en fransk hamn hade han förskräckligt klått
en brottare, som satt ut en stor summa för sitt
besegrande. Och ombord var det inte lönt att
bråka. Ty han var en jätte som skrämde folk
med sitt röda skägg, sina hemska ögon och sina
krafter. Men bakom alla sina muskler och
oberoende av brännvin och hädelser och vilda
sjömanstag hade han en vek själ, ett barns själ
och var som en far för folket ombord, då någon
behövde hans hjälp. Fast han tyckte om att
skrämma först.
Vi göra en ny toddy, och Janne Mattson
berättar om sin strandning med barken Forsete på
holländska kusten för 10 år sen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
