Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En seglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna vi kalla Sundgren normal även i fråga om
dödstanken.
En vacker sommarkväll sade hans hustru till
honom: — Hör du Julius, jag har inte fått något
bud efter ölkorgen, som styrman satte i land på
Lindströms brygga, den slarven. Karlsson är ledig
i kväll och ingen vet vart han har gått. Han
är ute och super igen förstås. Du kan gärna
ta och segla efter ölet!
Sundgren kände en viss känsla av obehag
vid tanken på att behöva segla ensam, fast det
blåste en den allra hyggligaste fruntimmersbris,
men han skämdes att visa, att han var rädd.
Detta var dumt av honom, ty hans hustru skulle
ha förstått det och till och med hindrat honom
att segla under sådana förhållanden, men han
hade alltid sökt inbilla henne, att han var född
seglare och gladdes åt hennes beundran och
trygghet i medvetandet om hans skicklighet. En
sådan svaghet är nog vanlig hos män av
Sundgrens kvalité. Den kan vara ödesdiger, men de
lita på sin tur att alltid i båten ha någon, som
i vidrigt fall räddar situationen. Alltnog —
Sundgren avseglade för att upprätthålla sitt anseende
i makans ögon. Häri ligger ju en viss djärvhet, en
egenskap som icke lär vanpryda män, men
överskottet av dumdristighet förringar i viss mån det
karlaktiga i Sundgrens handlingssätt.
Till Lindströms brygga hade han medvind
och det ofarliga i seglatsen åstadkom — ett föga
invecklat psykologiskt fenomen — att han kände
sig som en gammal navigatör, en sjöbjörn för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
