Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En seglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken rundandet av Kap Horn under orkan blivit
ett till äckel tråkigt vardagsgöra. Det kårade litet
ibland och båten sköt bättre fart. Sundgren
tyckte inte riktigt om kårarna, ty han förstod
att han måste kryssa på hemvägen, och han
hade aldrig fått riktigt klart för sig, hur man
tar en by. Han var bara van att sköta focken.
Emellertid lade han till vid Lindströms brygga
så gott han kunde, det vill säga, att om hans båt
varit några gånger större hade Lindströms brygga
varit bara ett vackert minne. Ölkorgen stod där
otullad och all right. Sundgren öppnade en halv
pilsner, tömde den med välbehag, tände en cigarr,
halade ned korgen midskepps, löste
förtöjningsändan, gav bryggan en knuff och anträdde
återfärden.
Små blå skyar svepte över fjärden och
Sundgren kände, att han stod infor en uppgift. Han
trodde sig minnas, att man måste hålla så nära
vind som möjligt för att ej pressa ned båten, och
han visste också, att man måste segla något så
när liberalt för att komma någon vart, men han
var så rädd för byarna, att han glömde hålla
farten. Rätt som det var stillnade det hastigt.
Sundgren föll av för att få vind, men den bara
fladdrade i seglen. Plötsligt såg han en svart by
komma emot sig, han försökte ta den, men hade
ingen fart, storskotet höll han förstås krampaktigt
fast i — och i nästa ögonblick låg båten på sida.
Ölkorgen ramlade i med klirr och buller,
Sundgren släppte omedvetet roder och skot och sög
sig fast i korggrepen — ty det var ju ölkorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
