Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår i Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan den och mörkret åstadkommer den
vårångest jag verkligen känner trycka på mellangärdet
just nu. Jag måste resa mot söder snart och höra
solvärmda småvågor skvalpa mot mina egenhändiga
berg och rusta ut mina båtar och tjuvskjuta litet
fågel. Det kan väl inte vara förbjudet, när man
inte skjuter mer än man äter.
I dag har jag varit ute i Lapplands vår. Vi
hade hört berättas, att lappar skulle finnas i
Rotsidalen och beslöto att besöka dem. Men färden
blev besvärlig och hästen sjönk ned till magen i
snön, ty vägen krympte så småningom ihop till ett
smalt pulkaspår, varför vi lämnade vår bekväma
släde och fortsatte till fots. Ripriset stack upp ur
snön och vart för min fantasi toppar av jätteträd.
Det var eftermiddag och solen färgade björkskogen
rödbrun. Loussavaara såg ut som en tillplattad
Vesuv och Kiruna blev ett förtunnat Neapel.
Vi funno emellertid andra lappar än dem vi
sökte. I björkskogen strax vid järnvägen lågo tre
kåtor, och vi fingo inom kort äran att vara Nils
Jonsson Sarris gäster. Kåtan var full av lappar,
män, kvinnor och barn. Mina kamrater voro redan
förut deras ärade vänner och kaffepannan sattes
på elden. Vi bjödos att sitta på var sin kisa,
en vackert bemålad trälåda eller rättare ask, ty
lapparna veta, att svenskarna icke kunna sitta på
deras orientaliska sätt. Én av oss behärskar finska
och blir vår tolk. Och medan han inledningsvis
öppnar ett samtal sitter jag och beundrar mina
värdar och värdinnor.
Se på dessa finskurna lemmar, dessa psykiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
