Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»4
Äfven i Östergötland, särskildt kanske i dess östra delar, äro
liknande »stenreflar» eller »jättestigar», som folket kallar dem,
synnerligen vanliga, än i samband med hustomtningar, än förbindande
grafsättningar och stundom på ringa afstånd sinsemellan.
Eljest känner man på fastlandet mera de breda stenlagda vägarne
(vanligen af flere meters bredd), gående öfver gamla sumpmarker
från en dalsida till en annan. Ibland, såsom vid Läby nära Uppsala,
finnas invid sådana vägar runstenar från looo-talet eft. Kr., å hvilka
läses, att den eller den låtit »resa denna sten och göra denna bro»
till minne af någon afliden nära släkting. Detta är på runstenarne
från denna tid ett mycket vanligt uttryck, och det vore skäl att vid
sådana runstenar, om de synas stå på sin ursprungliga plats,
eftersöka den gamla »bro» de tala om.
Ibland torde nog dessa »broar» ej varit stenlagda vägar, utan
hvad man kallar > kafvelbroar*, bildade af tvärlagda, klufna
trästammar. Sådana har man i norra Tysklands vidsträckta moras anträffat
under förhållanden, som visa att de anlagts i förhistorisk tid.
5. Verkstadsplatser.
Vi nämnde på tal om stenålderns boplatser, att där bruka
förekomma rikliga mängder af affall efter tillverkningen af flintredskap
o. d. Vissa sådana fyndplatser, där detta flintaffall utgör det
egentligen iögonenfallande, under det eldstadsrester, djurben och krukbitar
ej synas till, har man
brukat kalla verkstadsplatser eller
tillverkningsplatser. Vid
närmare undersökning kan man
dock äfven å dessa ofta finna
spår af de öfriga, mera
förgängliga karakteristika för
en boplats, så att någon
bestämd anledning finnes nog
ej att för stenåldern med
dess primitiva
lefnadsförhållanden skilja mellan platser
för boningar och verkstäder.
I detta samband böra
nämnas de större stenblock
med sliptännor, som här och
där påträffas. Många af dem
hafva säkert varit slipstenar för stenålderns yxor och mejslar. På
dem är antingen hela öfversidan urslipad eller ock finnas långsträckta,
Fig. 8. Slipsten från Lärbro sn, Gotland,
i ,6o m. lång.
Efter Montelius, Svenska fornsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
