Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
tämligen breda och grunda sliprännor. På Gotland finnas talrika
stenblock med en mängd synnerligen djupa sliprännor (fig. 8). Då
och då träffas dessa i större antal nära hvarandra, så vid
Ronehamn, vid Närs hamn och vid Heffinds i Burs socken. På de
förstnämnda ställena lär man ha funnit affall af stenyxtillverkning,
hvilket emellertid är rätt öfverraskande på grund af den låga nivån
öfver hafvet (i à 2 m.), då stenåldersboplatserna i samma trakt
ligga c:a 12 m. ö. h. (jfr sid. 70). Ofta kallas dessa stenar
»svärd-slipningsstenar», men äfven detta namn har ingen säker grund för sig.
I Danmark, några mil från Randers, har man på en boplats
bland lerkliningsstycken, djurben och krukskärfvor hittat en mängd
bitar af gjutformar af lera till bronsföremål af den yngre bronsålderns
former samt bitar af smältdeglar. Det är sålunda en metallarbetares
verkstad man här upptäckt. Lerkliningen utgör troligen rester af
små smältugnar. Fyndet står hittills ensamt i Norden, men dylikt
borde kunna anträffas flerstädes, äfven i Sverige. ■
Rester af primitiva smältugnar för järn finner man däremot på
många ställen i vårt land. Sådan husbehofssmältning af myrmalm
(»osmundsbläster») har brukats långt in i nyare tid, så att hvarje
dylik smältugn, som påträffas, far ej räknas till järnåldern. Emellertid
har man nyligen i ett grustag vid Bjersgård i nordvestra Skåne
funnit en sådan ugn, bildad af en stenkrets tätad med lera och försedd
med utloppsränna; däri hittades bland slaggen ett par lerkärlsbitar,
som kunna dateras till den äldre järnåldern. Andra smältugnar ha
varit ännu enklare: blott en grop i en backsluttning. I Gestrikland
äro grafhögarne från vikingatiden ofta till stor del bildade af
slaggklumpar, hvilket visar att där den tiden varit en betydande
järnindustri.
B. Befästningar.
Den gamla stadsplatsen på Björkö (fig. 2 A) är på östra sidan
befastad genom en vall af jord OQh sten (B—C), försedd med flere
portöppningar. Säkerligen har denna vall ursprungligen fortsatt
vidare åt sydväst, ehuru den där nu är bortodlad, fram till borgberget
D. Detta berg är betydligt högre än stadsplatsen, stupar brant och
nästan obestigligt åt sjösidan, men är på de andra mera långsluttande
sidorna befästadt med en vall liknande den nyssnämnda och liksom
den försedd med några genomgångar. Denna bergskans har varit
den borg, dit stadens befolkning vid fiendtliga anfall tog sin sista
tillflykt, såsom uttryckligen omtalas i Ansgarii lefnadsbeskrifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
