Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under
öfver imder.
En Vidskeplig hofman kora oeh berättade
för konungen att det skett ett stort
under» i
det en räf trenne gånger hade sprungit tvärs
öfver vägen då konungen tågade till Danmark,
och att detta vore ett olyckligt tecken.
Skrattande svarade konungen honom: ”Ja i sanning,
det är ett stort under; men om vägen hade
sprungit öfver
räfven, det hade varit ändock
större underverk.”
Räddning ur
lif sfara*
Under sitt vistande i Geneve var prins Carl
Gustaf nära att, vid en badning, förlora lifvet.
Han fastnade med foten’ i sjögräs, hvaruti han så
intrasslade sig att han ej kunde göra sig lös, och
höll redan på att nedsjunka, då han räddades
af en ung student, Johan Leger, hvilken af
nödropen blifvit kallad till stranden, kastade sig i
vattnet och dykande afskar gräset, samt räddade
prinsen. _
Man måste rätta sig efter tiden.
Vid offentliga statsföreträden blef ännu 1640
för Carl Gustaf, liksom fordom för fadren,
ingen plats anvisad; han fick erfara sin beroende
ställning, och någon gång flere veckor vänta på
företräde hos rikskanslern. Blodet gäste hos den
furstliga ynglingen; ”men”, skref han till fadren/
”man måste rätta sig efter tiden, ty, vana sine
viribus ira (vanmägtig är vapenlös vrede).”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
