Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bemödande att samla
ajl vnagten i sin egen
hand. Carl Gustaf svarade: ”Min kära Skytte,
deri var drottning Christina en ganska klok och
förståndig fru; och jag vore deremot en ganska
stor
narr» om jag trodde mig kunna regera ett
demokratiserad t folk. Jag ämnar icke låta
saken komma derhän; ty första följden blefve att
mina trogne undersatare ansåge mitt
konunga-döme öfverflödigt, och jag sjelf finge flugs
packa in och resa min väg.”
Motvigtcn.
Samme s Bengt Skytte talade en gång om
adelns afskaffande, hvarpå Carl Gustaf svarade:
”Jag har dock hört att salig konung Gustaf [-Adolf/-]
{+Adolf+} en gång sagt: ”1 ett land utan adel
blif-ver konungen allt eller intet; enväldig, om han
har förmåga dertill, eller folkets gäck, om han
är en lappare. Derföre måste adel finnas såsom
vågbalk mellan konung och
folk.”
Enhvar frätes af sin mask.
Tidigt en sommarmorgon 1659 gick Carl
Gustaf ned på vallarna utanför Kronenborg,
endast. åtföljd af sedermera blifvande
häfdateckna-ren Johannes Widekindi. Samtalet kom att
fästa sig vid menniskornas olika lynnen; och
konungen upprepade ett sitt vanliga ordspråk,
nemligen: **Enhvar frätes och oroas af sin mask,
af sin vurm.” Emedlertid, så snart folket märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
