Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te att konungen var utkommen, strömmade flf*
re dit för *att begära företräde. Vid deras åayn
utbrast Carl Gustaf: ”Jag olycklige, som aldrig
får vara i fred! Ser du der komma de, hvar
och en drifven af sin mask! Kan du säga mig,
Widekindi, af huru många slags maskar
men-niskorna oroas?*’ Widekindi svarade: ”De äro
oräkneliga som verldarne; oeh”, tilläde han, ”just
dessa oräkneliga verldar voro de maskar som
oroade konung Alexander; ty han hade önskat
eröfra dem alla, och harmades öfver att icke
ens hinna med sin egen.” Carl Gustaf förstod
den tillämpning, som ftaral kunde göras; men
blef likväl icke missnöjd, utan smålog och
kallade Widekindi sedermera för sin filosof.
Sista resursen.
Carl Gustaf hade erbjudit åt sin svåger,
grefve Magnus Gabriel De la Gardie,
guver-nörskapet öfver Estland och
Ingermanland; men
grefve Magnus
vägrade, och lät förstå att en
dylik plats vore under hans värdighet. Tillika
fordrade han,
gång" efter
atrnan* sett utbekomma
70,000 R:dr, som konungen var honom skyldig
för det åt Claes Tott skänkta Ekolsund.
Den
ständigt i penmingebehof varande Carl Gustaf
blef häröfver slutligen så förtretad, att han
utbrast: ”Om det
behöfs, skall jag pantsätta min
krona för att skafifa penningar ock befria mig
från en så enträgen gäldenär.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
