Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Gustafs börd och ungdom. — Hans fångenskap i Danmark och flykt derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopsvärdigheten, och fick derför plikta med sitt lif i Stockholms
blodbad. Det berättas, att konung Kristiem af någon anledning erbjudit sig
att skona hans lif, men att herr Erik afvisat hans anbud med de orden:
»Mina medbroder äro ärliga herrar, och jag vill med dem döden dö i Guds
namn.»
Då Gustaf föddes, vistades fru Cecilia hos sin moder Sigrid Baner
på hennes gods Lindholm (i Roslagen). Året, då han föddes, uppgifves
olika; deremot berättas enstämmigt, att hans födelsedag skall hafva varit
den 12 maj och att denna dag då var Kristi himmelsfärdsdag. Vill
man stödja sig på denna uppgift, så inträffade Gustafs födelse antingen
1491 eller 1496. De bästa nyare författare anse på goda skäl det sistnämda
året vara det rätta.
Om, såsom sannolikt är, denna åsigt är riktig, så inföll Gustafs
födelse, medan gamle herr Sten ännu hade Sveriges styrelse om hand, raen
just vid slutet af hans första regementstid; året derefter nödgades han lemna
makten åt Danmarks konung Hans. Man har från denne konungs tid en
berättelse om Gustaf, som, om den är sann, bär vitne om, att dennes anlag
tidigt trädde fram i dagen — han kan, då händelsen inträffade, endast ha
varit några få år gammal — eller vitnar om, att konung Hans lika som skulle
haft en aning om hvilken betydelse denne gosse en gång skulle få för hans
son och hans riken. Det säges nämligen, att konungen vid ett tillfälle under
ett af sina besök i Sverige skulle märkt Gustaf leka med sina jemnåriga och
då gått fram till honom och, klappande honom på hufvudet, yttrat: »Visst
blir du en man i dina dagar, om du får lefva.» Då han fick veta af hvilken
ätt barnet var, skall han hafva yttrat sin önskan att få behålla det hos sig,
hvilket dock Sten Sture lär hafva afstyrt, förebärande Gustafs späda ålder.
Sedan skall konungen, heter det, hafva »mycket ångrat, att han lät honom
undkomma, kallande honom en ulfunge».
Konung Hans’ korta regering var ej egnad att hos svenskarne fostra
benägenhet för unionens återupplifvande, och de strider med Danmark, som
uppfylla de följande åren af Sveriges historia, voro ännu mindre dertill
lämpade. Alla de intryck, Gustaf erhöll i den krets der han uppfostrades och
den tid i hvilken hans barndoms- och ungdomsår inföllo, voro egnade att i
hans sinne inplanta det djupa misstroende mot allt hvad danskt hette, som
med sådan styrka framträder under hela hans lefnad ända in i hans sena
ålders dagar. Ett prof på, i hvilken riktning hans känslor redan i barnåren
gingo, lika som på arten af hans lynne, har man i en bekant berättelse från
hans skoltid. År 1509 sände honom hans föräldrar till Upsala att studera.
Bland hans lärare der var äfven en dansk man, mäster Ivar kallad. För
denne berättades, att den unge Gustaf vid ett tillfälle hade fält det yttrandet:
»Se, hvad jag vill göra: jag vill draga upp i Dalarna, få dalkarlarne ut och
slå juten på näsone», med anledning hvaraf mäster Ivar fann sig föranlåten
att gifva honom en handgriplig tillrättavisning. Förbittrad drog Gustaf ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
