Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Den inre styrelsen under de första åren af Gustafs regering. 1523—1524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sigtighet begäras, och i alla händelser var gränsen för dem snart hunnen.
Det visade sig snart, att utomordentliga utvägar muste anlitas, men
dessförinnan kunde dock något göras genom att se till att kronans ordinarie
inkomster åtminstone komme henne till godo. Så som för 1 anings väsende t vid
slutet af medeltiden hade utvecklat sig, var detta endast till en jemförelsevis
ringa del förhållandet: största delen af rikets landsdelar plägade gifvas de höga
herrarne i län på sådana vilkor, att kronans inkomst deraf var så godt som
ingen, och det var blott räntan af vissa län som var konungen förbehållen.
Häri, lika som i den gamla seden att konungen vid bortgifvaudet af län skulle
vara bunden af rådets mening, var konung Gustaf besluten att företaga en
forändring; men som han kunde vänta
sig ovilja och missnöje genom att sålunda
bryta mot gammal häfd, begärde lian nu
rådets yttrande, om han »måtte fritt råda
och bestyra om kronans län, efter som
lagboken säger, oknarkadt för hvar man»
utan att derfor behöfva befara »ovilja
eller »uppstöt» af någon, såsom i forna
tider ofta skett, riket och dess
inbyggare till föga bestånd». Lagens ord att
konungen eger »styra och råda borgom
och landom, Upsala öd, kronans gods
och all konungslig rätt och ingäld» voro
allt for tydliga och adelns ställning
genom de sista årens blodiga händelser allt
for mvcket förändrad för att svaret skulle
fe
kunna utfalla i annan riktning än den
kouungen önskade; dock begärde rådet
att i enlighet med «rikseus gamla
sedvänja» någon »märkelig kronans
för-läning» ej skulle gifvas ät andra äu
rådets medlemmar, men att dessa för
sin »tunga och omak» skulle med sådana förses.
På spörsmålet om sättet för anskatfanctø af medel till betalning af rikets
gäld kunde rådet deremot ej gifva tillfredsställande svar; det talade om sin
fattigdom och oförmåga och ansåg bäst uppskjuta den kinkiga frågan till ett
annat möte, som vore mera talrikt besökt.
Om den åsigt rörande konungens rätt öfver förläningarna som af konung
Gustaf vid detta möte uttalades och af rådet gillades stod i full
öfverensstäm-melse med lagens stadgande, så var detta deremot icke förhållandet med
ett annat af de kungliga förslagen angående sättet för användandet af
fbrläningsrätten, ehuru äfven detta vann mötets godkännande. Konung
Gustaf har blifvit beskyld för att ha varit nog mycket benägen att förtro sig
åt utländingar, och man kan ej neka att beskylluingen är grundad. I vä-
35. Margareta (Vase), Gustaf 1:9 syster, gift
ined Johan von lloja.
öfverst ses bennos Ätta anors Tapen (om
betydelsen af åtta anor se andra delen, s. 333, noten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
