Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Yttre förhållanden 1526. — Skulden till Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lübeck, att det, om det så ville, skulle på några års tid få Gotland med
Visborg som län af Danmarks krona. Saken var i och för sig sjelf betänklig nog,
du Frederik ännu ej lagligen hade besittningsrätten till öu; men den blef
iiDDu betänkligare derigenom, att Ltibeck var en af de städer som voro
utsedda till skiljedomare i frågan: dess intresse blef naturligtvis nu att fälla
utslaget till förmån för Danmark. Staden dröjde ej att vidtaga åtgärder för
att fa ön i sitt våld. I början af maj 1525, då Norby nyss bl i fvit innesluten i
Landskrona, kom en liibsk flotta till Gotland och landsatte trupper, som
iu-togo landet, stormade och brände Visby och började belägra slottet. Det var
dock ej konung Frederiks mening, att ltibeckarne på detta sätt skulle bli
herrar öfver den vigtiga ön. Lyckligt nog för honom höll Norbys
befälhaf-vare, Otto Dlfeldt, slottet så länge, att en dansk flotta, på hvilken äfven
Norby befann sig, hann ankomma i oktober, och nu uppgafs slottet i enlighet
med konung Frederiks öfverenskommelse med Norby åt en dansk höfvidsman.
Denne öfverlemnade det genast åt en af Lübeck utnämd länsherre: genom
en ny traktat i juli hade nämligen konung Frederik förbundit sig härtill och
tillika lofvat, att Lübeck under fyra års tid skulle få uppbära inkomsterna
af Gotland. Det erhöll derjemte Bornholm på 50 års tid, såsom det hette,
till lön för den hjelp det lemuat konung Frederik mot Kristiern II och
såsom ersättning för stadens utgifter till gotlandståget.
Med skäl kunde konung Gustaf beklaga sig öfver det sätt hvarpå
frå-gan om Gotland nu blifvit afgjord, då det uppenbarligen stred emot
öfverens-koinmelsen i Malmö. Men det var ej den enda punkt hvari han ansåg sig
förfördelad af danska regeringen. I Sören Norbys granskap såg han en
ständigt hotande fara, och med den misstänksamhet emot allt hvad danskt hette
sora hos honom var ett utmärkande drag fruktade han till och med, att det
varit konung Frederiks afsigt att bereda Sveriges konung svårigheter
genom att gifva Norby Bleking. Att de till Norge flyktade upprorsmännen
Peder kansler och mäster Knut der fingo skydd och att man trots Gustafs
upprepade påminnelser dröjde med deras utlemnande var äfven en anledning
till missnöje och oro hos den svenske konungen. A andra sidan harmades
man i Danmark öfver att konung Gustaf fortfarande innehade Viken och
sårskildt öfver att han der sökte stadga sitt välde genom återuppbyggande
af Karlsborg, ett Fäste vid Åby fjorden som på 1450-talet blifvit af Tord
Bonde anlagdt. Arbetet derpå fortgick till början af 1527, då konung Gustaf
pä grund af konung Frederiks föreställningar befalde att det skulle upphöra.
Äfven från Lübeck, den andra bundsförvandten mot konung Kristiern,
förnam konung Gustaf »icke annat än lös handel». Med rätta var han
missnöjd öfver dess beteende med afseende på Gotland, och han hade dessutom
en ständig obehaglig påminnelse om stadens tillvaro i den stora skulden.
Dennas ursprungliga belopp torde det nu vara omöjligt att utreda. Åren
1522 och 1523 hade konung Gustaf derå afbetalat en summa af 51 694
liib-ska mark, deraf 6 316 till enskilda fordringsegare. Men största delen
återstod ännu obetalad, såsoni synes af den räkning som i mars 1524 öfverlem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
