Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Yttre förhållanden 1526. — Skulden till Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nades och hvarå dock endast rådets och några enskilda borgenärers fordringar
voro upptagna; den slutade på en summa af 120 817 liibska mark* 1, hvilken
siffra sannolikt skall angifva skuldens belopp före de nyssnämda
afbetal-ningarna. Konung Gustaf godkände räkningen och lofvade, att den ena
hälften af summan skulle betalas i september 1524, den andra i juni 1525.
Kostnaderna för tåget till Gotland i förening med* de i förhållande till
inkomsterna stora utgifterna för öfrigt gjorde dock, att hvarken 1524 eller 1525
någon nämnvärd afbetalning kunde ske. Detta dröjsmål väckte otålighet i
Lu-beck, och konungen genomdref derfor på rådsmötet i Vadstena i januari 152G,
att två tredjedelar af föregående årets kyrkotionde skulle användas till skuldens
betalning. Hvad som härigenom kunde vinnas kom dock långsamt in, och det
värsta var, att dess belopp vida understeg konungens beräkning; det gick ej
till mer än 2000 mark. »Vi hafva, skref konungen i april till biskopen i
Skara, ännu föga dertill förnummit och kunna väl förmärka, att det föga vill
förslå och af somliga föga bebjertas, med hvilken ursäkt de vi något skyldiga
äro ej vilja sig åtnöja låta; de hänga oss här så träget på halsen om si»
betalning, att vi ej härnäst kunna gå ut genom slottsporten.» I juni fick
han å nyo en »skarp och kort» skrifvelse ifrån Lübeck och tillgrep nu den
utvägen att ställa det tillfreds med hvad han hade inne af kronans skatt
för året i »jern, hudar, smör, lax och allt annat», men det gick endast till
10 000 mark och förslog sålunda ej långt. Vid rådsmötet i Stockholm i
augusti 1520 beslötos derfor nya åtgärder: ej nog med att prelaterne å
kler-keriets vägnar beviljade en summa af 15 000 mark, utan det bestämdes äfven
att en allmän gärd skulle utgå så af städerna som af landskapen öfver hela
riket. Naturligtvis dröjde det dock, innan denna kunde komma in, och i
oktober anlände åter sändebud från Lübeck, Lambert Becker och Hermann
Israhel »med några myndeliga befallningar och framsättuingar» om det
återstående af gälden. Otålig skref konung Gustaf till sina riksråd och bad dem
vinnlägga sig om gärdens indrifvande till våren, så att »vi då måtte skilja
detta parti ifrån oss och sedan blifva fria för deras dagliga klankan och fä
någon tid rolighet, som oss alla väl behof vore». De liibska sändebuden bad
han om anstånd till dess gärden kommit in, men fick till svar sura mmer
och pockande påminnelser om de stora tjenster Lübeck gjort Sverige. Nu
förgick honom tålamodet helt och hållet. Han genomgick för sändebuden
hela historien om Lübecks förhållande till Sverige. Han visade att, då det
under unionstiden hade understödt Sverige, hade det gjort detta endast for
sin egen fördels skull; det hade varit en opålitlig bundsförvaudt, som svikit
Sverige i det mest afgörande ögonblicket, nämligen det förförliga året 1520,
då det tillförde Kristiern II:s belägringshär lifsmedel och dermed gjorde det
för honom möjligt att intaga Stockholm. Under konung Gustafs egen tid
hade liibeckarne ej burit sig bättre åt. Alltid hade de varit betänkta på sin
«*
1 Omkring 300 000 kronor i vårt mynt. Annn 1533 nppgick svenska kronans årsinkonut
— (undantagandes de inkomster soin blefvo en följd af 1527 års beslnt) — till föga mer än
120 000 kronor i vårt mynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
