Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Andra dalupproret. 1527, 1528 - Vesterås riksdag 1527. — Örebro kyrkomöte 1529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra sago, att blodet begynte rinna, kom annat ljud i skällan; de fruktade
jrårligen for lifvet, begynte skria och gråta, folio på knä, tigde och beddes för
Guds skull nåd af konungen, lofvade bättring; efter en ganska lång
förhandling bekommo de nåd och vänskap» och svuro konungen ny trohetsed.
»Alltså kom konung Gustaf dalkarlarne till späkt och lydno den gången», säger
krönikan.
Han drog derifrån till Helsingland, der äfven tecken till uppstudsighet
visat sig. Vid Delsbo mötte honom landskapets inbyggare jemte ombud från
Medelpad och Ångermanland. Ryktet om hvad som skett vid Tuna hade
gjort dem mjuka till sinnes, och här behöfdes ingen blodsutgjutelse för att
formå de uppstudsige att falla till föga. Efter ett likartadt möte med
Ge-striklands inbyggare drog konungen åter till Stockholm.
Något senare föll en af upprorets förnämsta män, Peder Grym, i
konungens våld: han fick med lifvet umgälla sitt brott. Men den gröfste
brottslingen, daljunkaren, åtnjöt fortfarande skydd i Norge, trots konung
Gustafs förnyade bref om hans utlemnande. Slutligen (maj 1528) funn dock
Vincents Lunge rådligt att låta honom lemna Norge och fly till Tyskland.
Derifrån var det hans mening att, lika som förut Peder kansler ärnat
uppsöka Norby, begifva sig till Kristiern II i Nederländerna. I Rostock blef
han emellertid anhållen och satt i fängelse. Efter upprepade föreställningar
fran så väl konung Gustaf som konung Frederik om hans bestraffning eller
utlemnande blef han i slutet af 1528 afrättad — enligt en berättelse till
straff för den stöld han begått, innan han föll på det orådet att uppträda
som tronpretendent.
Testerås riksdag 1527. — Örebro kyrkomöte 1529.
Förhållandena 1 Europa gynsamma för reformationen. — Reformationens framgång i Tyskland och
Danmark. — Riksdagens sammanslttning. — Biskoparnes hemliga protest. — Konnngens ”framslttningar”
till stiaderna. — Ture Jönssons och biskop Brasks svar. — Gustaf afsiger sig kronan. — Ständernas
öfver-Ufgaiagar. — Peder Gålle och Ölans Petri. — Konungen återtager regeringen. — Vesterås recess. — Vesterås
ordiaaatia. — Börjai till riksdagsbeslutets verkstillande. — Biskop Brasks flykt och vidare öden. —
Konungtu kröning 1 Cpsala, jan. 1528. — Örebro kyrkomöte, febr. 1529.
Upproret i Dalarna lika som den oro som vid början af 1527 i
allmänhet rådde i landet voro bland de orsaker som gjorde, att konung Gustaf
beslöt sig för den ännu ovanliga åtgärden att sammankalla ett allmänt
riksmöte. Han ville der låta anställa den »ransakning» om den nya läran,
hvar-om han skrifvit till Hans Hrask och som denne så mycket fruktade. Han var
viss om att denna »ransakning» skulle medföra de nya åsigternas seger, och
att, på samma gång det visades att de ej voro stridande mot kristendomen, oron
bland folket skulle stillas. Och då, i enlighet med hvad han upprepade gåuger
framhållit, hufvudfrågan var den, huru vida biskoparne och prelaterne skulle
behålla den makt som de enligt den gamla kyrkans lära skulle liafva och
de rikedomar som de »dragit undan kronan och ridderskapet», finner man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
