Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Vesterås riksdag 1527. — Örebro kyrkomöte 1529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den religiösa frågan stod i närmaste samband med de politiska och eko*
nomiska förhållandena: skulden till Ltibeck var till största delen obetaldr
ordinarie inkomster och tillfälliga gärder hade visat sig otillräckliga,
krafti-gare åtgärder måste vidtagas, den egendom kyrkan hade måste komma statens
behof till godo; detta var kanske det väsentligaste målet konung Gustaf ville
uppnå med den ransakning om läran som nu skulle företagas.
Det var en djerf plan, men konung Gustaf var fast besluten att genom*
föra den eller ock lemna krona och rike. Frågans art var sådan, jäsningen
bland folket så vidt utbredd, att, om någon funnits som haft förmåga att leda.
motståndet och begagna de ämnen som dertill förefunnos, segern väl kunnat
vara tvifvelaktig. Men en dylik man fans till Gustafs och Sveriges lycka
icke. Vänder man åter sin blick till de europeiska förhållandena i allmän*
het, så voro dessa vid denna tid skäligen gynsamma för reformationen.
Påf-ven Clemens VII var fången i sin egen hufvudstad, på grund af beslutet i
Speier 1526 gjorde reformationen i Tyskland just nu stora framsteg, och
ser man på förhållandena i Sveriges grannländer utom Tyskland, så var
Preussen sedan 1525 förvandladt till verldslig stat och i Danmark var den
reformatoriska rörelsen tydligen i tillväxt: på herredagen i Odense 1526 skildes
den danska kyrkan i verkligheten från beroendet af Roma, då det
bestämdes att biskopame skulle söka sin konfirmation hos erkebiskopen i Lund, ej
hos påfven, och att afgifterna derför skulle gå till konungens skattkammare.
Under sådana förhållanden sammanträdde riksdagen i Vesterås. Den
hade först blifvit kallad till Söderköping, men med anledning af upproret i
Dalarna ändrades mötesplatsen. Det var ock af samma anledning som rådets
medlemmar — biskopame ej mindre än de öfrige — fingo befallning att
komma väl rustade. Utom rådet kallades menige adeln, »fem eller sex
märkeliga och förståndiga bönder» af hvar lagsaga, en borgmästare och en
rådman från hvar*stad och dessutom »två, tre eller flere de lärdaste» af hvart
kapitel. Af de kallade infunno sig fyra biskopar — Hans Brask i Linköping, Per
Månsson i Vesterås, Magnus Haraldsson i Skara och Magnus Sommar i
Streng-näs — tre ledamöter af Upsala kapitel utom Laurentius Andreæ, två ifrån Vexio
och några äfven från de öfriga kapitlen, undantagandes Åbo; af rådets
verlds-liga medlemmar sexton och dessutom ett hundra tjuguåtta adelsmän; tretiotvå
köpstadsmän nämnas, men utan tvifvel är denna siffra för låg: så äro
Stockholms ombud deri ej inberäknade, ej heller de ifrån Vesterås; bland de
städer hvilkas ombud nämnas hade somliga skickat endast ett, en dereraot ända
till fyra; bland bönderne nämnas som närvarande ett hundra fem — således ett
betydligt större antal än som blifvit kalladt — och derjemte fjorton
bergsmän, bland dem ett par från Kopparberget och Svärdsjö. Men från Dalarna
för öfrigt — med undantag af Hedemora — nämnas inga deltagare i mötet.
Riksdagen var kallad till trefaldighetssöndagen, som år 1527 inföll den
16 juni, men torde varit samlad först en vecka senare. Dess början utmärkte
konung Gustaf med en handling som betecknade med hvilka afsigter han
kommit till denna riksdag. Vid ett stort gästabud, som han, sannolikt söndagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
