Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Vesterås riksdag 1527. — Örebro kyrkomöte 1529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 23 jun i, höll for de församlade riksdagsmännen, lät han biskoparne, h vilkas
pials eljest var närmast konungen, sätta sig efter de veridsliga rådsherrarne
oeh den högre adeln, närmast fore de mindre betydande frälsemännen. Saken
räckte naturligtvis stor uppmärksamhet och bidrog kanske i sin mån till en
åtgärd som biskopame följande dagen vidtogo. De samlades med de
närvaraode kanikerne i den helige Egidius1 kyrka for att der inom lyckta dörrar
öfverlägga om hvilken hållning man borde intaga gent emot konungens
af-sigter. Petrus Magni och Magnus Sommar rådde till eftergifvenhet, men
derom ville Hans Brask ej höra talas. Harmsen utropade han, att de vore galna,
iuan, om de så gjorde. »"Vill konungen, säges han hafva yttrat, taga oss
nugot ifrån med våld, så tage. Men låten honom ej bekomma med ja och
god vilja, så framt I viljen göra det den heligaste fadern påfven behagligt är.
Dä kunna vi hafva en fri aktion och klagan inför hans helighet. Må derför
hvar och en akta
sig att gifva sig
ifrån påfven.
Många konungar och
furstar hafva i
forna tider sådant
företagit som nu
denne vill, men de
hafva blifvit afbrända
genom den
heligaste faderns
dunder-slag, som är
interdikt och
bannlysning, så att kyrkans
personer hafva
bekommit sitt igen
och obesvarade af
dem fort sitt stånd i rolighet. Men falla vi ifrån påfven, som är vår yttersta
tillflykt, lifsankar och försvar, så hafva vi eldar och ris på alla sidor: först
blifva vi exkommunicerade af honom, sedan här hållna foga bättre än trälar
af konungen, ej dristande svara ett ord för kyrkans friheter och privilegier.»
Hans mening segrade. De närvarande förbundo sig edligen att aldrig så
länge de lefde affalla från påfven eller gilla någon af Luthers läror och
protesterade på förhand mot de beslut som i den riktningen nu kunde komma,
att fattas. Denna protest vågade de dock ej offentliggöra; den hittades
1542 under golfvet i Vesterås domkyrka.
Samma dag detta uppträde egde rum öppnades riksdagens
öfverlägg-niugar i svartbrödraklostrets konventstuga, der alla ständerna samlades.
Laurentius Andreæ uppläste konungens »framsättningar» till ständerna.
Han tackade dem deri, att de kommit till mötet, hvartill han kallat dem »icke
af någon lätthet, utan af uppenbar nöd och för vigtiga sakers skull». Han
45. Den helige Egidius’ eller S:t llians kyrka i Vcstcrås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
