Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Vesterås riksdag 1527. — Örebro kyrkomöte 1529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den förebråelse konung Gustaf efter hans flykt riktade emot honom:
»Fordomdags plägade goda män gå nödiga under biskopsembetet, men sedan
de voro dertill komna, voro de till frids att lida döden derutinnan och ville
icke skilja sig från sina far, med mindre de vordo drifna dem ifrån. Så är
det icke skedt med eder, utan I hafven gjort tvärt emot: sjelfva hafven I trängt
eder dertill och sjelfva hafven I onödd och otvingad lupit derifrån. Så länge
eder sak hade sig så, att I kunden mjölka, klippa och slagta fåren efter eder
vilja, så blefven I tillstädes. Men när Guds ord kom och sade, att I skullen
föda Kristi far och icke klippa och slagta dera, så flydden I. Huru I dermed
hafven bättrat eder sak, må hvarje god man döma om.» Hans kyrkas sak
var honom dock helig, och med mera kraft än någon af sina svenska
medbroder hade han för henne kämpat. Men hans handlingssätt visar, att han
ej var en af de rätt starka andarna inom menskligheten, att hans tro ej var
af det slaget som för sin sak offrar allt intill sjelfva lifvet, hans
fosterlandskärlek ej sådan, att den kunde drifva honom att under hvilka förhållanden
som helst söka verka för sitt lands välfärd.
Säkert är att Hans
Brasks flykt bidrog att
främja den sak mot
hvilken han kämpat. Af de
öfriga biskoparne gåfvo
de i Strengnäs och Skara
— ehuru visserligen
nödtvungna — lika som
Mårten Skytte i Åbo, som
1527 intagit den förut
valde Erik Svenssons plats,
47. Praktmynt vid Gustaf I:s kröuing i Upsala 1528.
ett nytt bevis på att de voro beredda att underkasta sig den nya prdningen,
då de utau påflig bekräftelse i början af januari 1528 liito sig invigas i sina
embeten. Akten förrättades af biskopen i Vesterås Per Månsson, som enligt
hvad förut är berättadt fore sin återkomst till Sverige fått påflig
vigning. I strid med sin öfvcrtygelse fogade sig han lika som hans medbröder
i Skara och Strengnäs efter konungens vilja.
En vecka derefter försiggick med sedvanlig högtidlighet konungens
kröning i Upsala domkyrka. Hvad dervid skedde Ur i mer än ett afseende
anmarkningsvärdt, såsom betecknande for de förändrade förhållandena inom
stat och kyrka. Den förändring som Vesterås riksdag medförde i biskoparnes
ställning fick genast ett uttryck deri, att de ej vidare räknades såsom
ordinarie medlemmar af rikets råd. I sitt svar på konungens framställning om
huru många borde vara i rådet hade nämligen detta svarat, att den saken
berodde på konungens behag, och att några, särskildt kyrkans personer,
begärde vara befriade från att der hafva plats. Man finner också
biskoparne under de närmaste åren efter Vesterås riksdag endast undantagsvis
deltaga i rådets forhandlingar och snart alldeles upphöra att dermed taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
