Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Skulden till Lübeck. — Klockupproret 1531 - Kristiern II:s sista restaurationsförsök. 1531, 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De nya biskoparnes vigning förrättades i augusti och september 1531 i
Stockholm på konungens befallning af Magnus Sommar och Per Månsson. De
vågade denna gång ännu mindre än 1528 annat än lyda, men sökte trygga
sina samveten på det sätt som bland romerska kyrkans män denna tid var
öfligt: de uppsatte den 10 augusti en hemlig protest mot allt som hittills skett
mot romerska kyrkans stadgar, särskildt mot den vigning af olagligen tillsatta
biskopar som de nödgades verkställa. Huru vida konuug Gustaf någonsin
härom fick kännedom är ovisst. Säkerligen fick han det ej medan Per
Månsson ännu lefde, ty denne satt qvar på sin biskopsstol till sin död 1534.
Magnus Sommar deremot fängslades 1536 och återfick ej, då han några
månader derefter frigafs, sitt embete, utan tillbragte sina sista år i Krokeks
kloster. Med dessas afgång försvunno de sista af de män som före Vesterås
riksdag 1527 varit biskopar i Sverige. På biskopsstolarna sutto nu endast
personer, som kunde antagas vara anhängare af reformationens grundsatser ock
verka för deras spridning. Ifrigast verkade dock ännu de tvenne män som varit
rörelsens vägbrytare, men af hvilka ingendera bar biskopsnamn: Laurentius
Andreæ och Olaus Petri, och med kraftig hand vakade konung Gustaf sjelf öfver
att intet hinder för ordets förkunnande lades i vägen, på samma gång kan
varnade den nya lärans män för att genom ovarsamhet vid de gamla brukens
afskaffande onödigt väcka anstöt och förbittra sinnena.
Bland den nyvigde erkebiskopens första göromål blef att viga konungen.
Allt sedan 1523 hade det varit fråga om dennes giftermål med en utländsk
furstinna. Den första som var på tal var en dotter till konung Frederik i
Danmark, sedan gift med hertig Albrecht af Preussen. 1529 synas
underhandlingar blifvit inledda med lauenburgska furstehuset, och 1531 blef det
afgjordt, att hertig Magnus* af Sachsen-Lauenburg äldsta dotter Katarina
skulle bli konung Gustafs gemål. Hon kom på sommarn detta år öfver till
Sverige och bröllopet firades i Stockholm den 24 september. Genom detta
giftermål blef Gustaf svåger till konung Frederiks af Danmark äldste son
Kristian och sålunda äfven befryndad med dennes svåger Albrecht af
Preussen, och ett steg var således taget till inledande af utländska förbindelser,
som i någon mån kunde motväga de slägtförbindelser, hvilka ännu gjorde den
landsflyktige Kristiern II farlig för Sverige.
Kristiern II:s sista restaurationsförsök. 1531, 1532.
Kristlerns förbiilande till kejser Karl V. — Kristiern afseglar från Holland med 25—30 skepp ock
6000—7000 man. — StiUningen i Norge. — Kristiern hyllas af norska rådet som konung. — Hans infsU i Vikta,
januari 1532. — Akershus undslttning af en dansk-l&bek eskader. — Fördraget mellan Kristiern oek de dauska
befllhafrarne, den 1 juli 1532. — Kristierns fångenskap pi SVnderborg (och död på Kallnndborg 1559). —
Konung Gustafs rftfst med dalkarlarne, februari 1533.
Hufvudorsaken till att konung Gustaf visade en för honom så ovanlig
eftergifvenhet mot de upproriske i Dalarna låg i den fara, som samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
